Aftonbladet – 31 oktober 1868, sida 2

bar glöd åt hela hennes ansigte och förvandlade det som genom ett trollslag; men äfven der var klarhet, munterhet och glädje, och Dora hade sjelf. ofta känt dess makt. Mr Templemore jemförde nu i sina tankar dessa två; det var visserligen icke första gången han gjorde det, ehuru han aldrig förr hade talat derom; men nu ville olyckan att han skulle yttra sina tankar. Utan att säga ett ord reste han sig upp och gick in i ett angränsande kabinett, öppnade en lada och tog någonting derutur, med hvilket han kom tillbaka till mrs Logans sida. Om mr Templemore hade kastat ett perlhalsband eller ett diamantarmbandi Florences-knä och underrättat henne om att det var bestämdt för mrs Templemore, skulle allt varit godt och väl. Men ehuru hans afsigter voro så välvilliga som Florence någonsin kunde önska sig dem, var denna tanke likväl nu långt ifrån honom. Han lade helt lugnt ett gammalt saffiansetui i hennes hand, och utan att lägga märke till huru glansen i hennes svarta ögon slocknade, bad han henne öppna det. lorence lydde med en sur min, som talade om besviken väntan, men log, då hon såg ett vackert miniatyrporträtt af sig sjelf ipudradt hår,och ljusröd sidenklädning. Men detta är inte mitt porträtt,, sade hon efter en stunds tystnad. Nej — det liknar dig, men det är inte ditt porträtt. Jag köpte det på en auktion i England på vägen hit, ty likheten slog mig. Det är en vacker emaljmålving, som du ser; ehuru den inte kan jemföras med denna tillade.han, i det han tog den ifrån henne och räckte henne det miniaturporträtt som Nanette hade gilvit honom strax före sin död. Mrs Logan blef blossande röd. Dora har suttit för detta, sade hon ha