Aftonbladet – 31 oktober 1868, sida 2

Jag hoppas att Eva inte måtte bli sjuk fe utbrast miss Moore och såg helt oroig ut. Jo det gör hon, endast för att plåga migp, sade mrs Logan undergifvet, Men om giftermålet ännu en gång blir uppskjutet, tilllade hon i eftertrycklig ton, så blir det för alltid, förstår ni, miss Moore. Åh, mr Templemore kommer inte att uppskjuta brölloparlagertm sade miss Moore ifrigt; det har han sagt mig flerfaldiga gånger. Ja, det är en sak, som är mig fullkomligt likgiltig,, sade mrs Logan i det hon lutade sig tillbaka i sin stol och knäppte ihoj händerna i sitt sköte. Det blir den sjunde Maj eller blir det inte alls: Jag frågar inte vidare derefter. Hon talade med så mycken skenbar likgiltighet, som om den sjunde Maj hade varit en dag utsatt för en middag eller dylikt, och icke för den vigtigaste tilldragelsen i hennes lif. Miss Moore försökte åter att hjelpa upp saken fan att förklara, att mr Templemore skulle bli alldeles utom sig, ifall den sjunde Maj icke gjorde honom till den lyckligaste menniska i verlden: Ja ja, jag vet, sade mrs Logan en smula trotsigt, ty hon var nu fallen för att visa sig slug och icke enfaldig; men jag måste ha fakta och inte ord, förstår ni. Jag förmodar att Eva blir sjuk alltemellanåt och att miss Courtenay kommer efter mr Templemore, som sitter uppe och blir alldeles ifrån sig, hvasa? v Detta tal var så olikt mrs Logans vanliga sätt att uttrycka sig, att miss Moore stirrade på henne i stum förvåning, å Nej, svarade hon slutligen, Eva hår varit vid god helsa sedan miss Courtenay kom till Oss. ; (Forts.)