Aftonbladet – 30 oktober 1868, sida 2

ar fullständigt skottstäldt, träffsäkerheten ;j ar tillfredsställande, inlades i magasinet ett 1 jörre antal skott och aflossades dessa ome-! elbart efter hvarandra, dervid det visade: att något mer än 1!2 skott i sekunden, t iledes omkring 90 å 100 i minuten kundel1 ed kanonen aflossas. Träffsäkerheten syn-: 8 knappast lemna något öfrigt att önska, å samtliga de utkastade pröjektilerna träfut skott-taflan, och bland dem det ojemförl1 gt största antalet i närheten af centrum. Il: Revolverkanonens egare sade sig hafva åt; killiga redan gjorda erfarenhetrön att lägga I. lärke till vid utförandet af såväl ett påinkt nytt exemplar med flera pipor af inanterigevärets dimensioner, som ett större ör karteschskjutning, båda, såsom de beäknade, med större skjuthastighet än den om uppnåtts med den nu befintliga modellanonen. : Vi förmoda att hrr Palmeråntz och Winorg komma att, till regeriogen hembjuda sin nyvention, som synes vara af synnerligt värde en tid då man sträfvar att förskaffa sig itta och snabbskjutande artilleripjeser, som unna åtfölja infanteriet under dess rörelser. — Norska konstnärer utomlands. en korrespondens till Drammens Tidende krifves: Under nuvarande förhållanden få vi nöja ss med att se en konstnärsskara, jemförelseis talrikare kanske än något annat land kan ippvisa, vistas i främmande land och till ch med ij vissa fall hafva svårt att göra ig gällande såsom söner. af sitt fosterland. sandskapsmålarne utgöra flertalet. I spetsen ör dem står Gude, hvilken ju till och med r professor vid en tysk konstakademi och örlidet år på utställningen i Paris hade en alla rr inom tyska afdelningen. Af ans äldre elever uppehålla sig Bodom, Jaobsen, Niels Möller och Munthe i Dissellorff. Bagge har deremot flyttat till Berin. I Miimchen hafva vi vår bekante månkensmålare Baade. Marinmålaren Bennetter vor i Paris. I Carlsruhe, hos Gude, uppehålla sig Johan Nielsen och C. A. Nielsen. Disseldorff bor äfyen landskapsmålaren Rasmussen. — Figurmålarne äro, som sagdt ir, färre, Först och främst hafva vi Tidenand, som numera grott fast nere i Dissellorff. I samma stad bor Bergslien (bildhuggarens äldre broder) och Lorch. Arbo och C. Hansen vistas, såvidt jag har mi bekant, båda i Paris. — Af våra två pstillebens-rhålare, Bö och Siegwald Dahl, bor den sistnämnde i Dresden, — Vår ende arkitekturmålare, Lerche, bor i Däösseldorff. Bland namn jag här uppräknat, skall man dock sakna flera, hvilka räknas bland de bästa i vår norska konst. Lyckligtvis finnes det också redan några, som trotsat sina bröders i konsten och måhända äfven sina egna fördomar och slagit sig ned här hemma. Såsom den förste bland dem bör nämnas kEckersberg, derföre att han redan under en lång följd af år utvecklat en lika så talangfull som fruktbar verksamhet i hemlandet. Hans exempel är nu äfven följdt af Martin Miller, som troligen icke tänker flytta tillbaka till Dässeldorff. Vidare bar marinmålaren Boll . många år lefvat bär hemma, och detta är nu äfven förhållandet med F. Collett och Thurman samt historiemålaren Brun, hvilken målar altartafior och i allmänhet företrädesvis bibliska ämnen. Bö, som förut vistädes i Paris, bor nu i Bergen, der också Askevold är bosatt. I Christiansand håller Isachsen till och Wexelsen uppehåller sig likaledes i Norge, vanligen här i staden (Kristiania). Den lilla koloni af konstnärer, som redan nu här slagit ned sina bopålar här hemma, är saledes i sig sjelf icke så litet talrik, men den skulle dock komma att blott bestå af enstaka undantag, genom hvilkas verksamhet ingen universel prägel kunde komma att påtryckas vår: hela konst, såvida alla de nya krafter, som efterhand egna sig åt konstens tjenst, fortfarande blefvo hänvisade till att söka hela sin utveckling deruti, och från första början måste insuga de nu traditionella påståendena om omöjlighete.. att kunna existera, både i andligt och materielt afseende, hemma i Norge. en lyckligtvis har Eckersberg, jemte sin egen personliga, rastlösa verksamhet, sett sig i stånd att realisera en ide, hvaraf vi våga hoppas att en förändring i: framtiden skall åstadkommas. Det statsbidrag, som Eckersbergs målareskola åtnjuter, är helt visst väl användt. Derifrån har redan utgått och utgår alltjemt en mängd begåfvade unge män, som under inflytelsen af alla hemmets förhållanden tillegnat sig den konstnärliga grundval, hvarpå de kunna byega vidare, tillräckligt sjelfständig för att icke längre behöfva gå i ledband. Vi kunna här nämna en mängd namn, till hvilka knyta sig förhoppningar derom, att de hvar i sin mån skola bidraga till upprätthållandet af det rykte, den norska konsten redan tillvunnit sig ute i verlden. Bariag, Schneider, Ross,,Grönvoldå (de tre sistnämnda för närvarande vid konstakademien i Kjöbenhavn), Schöyen, Hammerstad, Sinding och ännu många flera bilda värdiga rekryter för våra konstnärers talrika skara, och med dem skall säkerligen det beklagliga förhållandet förändras, att vår konst går i landsflykt för att finna materiel existens. — Nytt ångfartyg. Söndagen den 25 dennes ankrade, berättar norska Aftenbladet, i Kristiania hamn ett vid Motala mekaniska verkstads afdelning i Göteborg bygdt vackert ångfartyg vid namn Motala, anskaffadt af samma bolag, som eger ångfartyget Arendal, Fartyget är, tillägger tidninren; i afseende på fördelningen af utrymmet, så utmärktinredt, att det sannolikt blir ett mönsterfartyg för framtida kustångfartyg här i landet. Detär bestämdt att gå mellan Kristiania och Bergen med mellanliggande platser, gör 11 å 12 mils Part Ah har Fb actat nNmMbring JM NON ond