Enligt dessa grundsatser äro nu nya farmakopeåer utarbetade i de tre länderna, så att ett närmande och i många fall öfverensstämmelse har erhållits, utan att något af länderna frångått sina egenheter. Den norska farmakoptkomiten, hvars ordförande deltog i Stockholmskonferensen år 1865, har till grun dragen slutat sitt arbete, hvilket varit lättare än de andra rikenas, emedan den norska första farmakopen af 1854 var ett arbete, som i många och väsentliga punkter var före sin tid.