Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 3

näm börd; han har gjort lycka genom sir Thabilitet, genom sin bitande qvickhet oci måhända äfven genom sin talang för karrikatyrer. I början af den närvarande regeringen var han adjutant hos cheten för gendarmerna och spelade en ganska verksam roll. Sedan blef han guvernör i Kasan och var derefter under någon tid utan verksamhet, antingen på grund af sjukdom eller af någon annan orsak. Han paraderar gerna med en liberalism, som står till fri disposition. Han var ännu i Frankrike, då han blef kallad till minister för postväsendet, och då han begaf sig till Petersburg, påstås han ha passerat genom Baden för att besöka Miliutin. Han är en liberal af samma skola och för öfrigt en ärelysten och skicklig man, som kanske är bestämd att spela en lysande roll. Det ultra-ryska partiet vinner sålunda hvarje dag nytt inflytande. Valujefs onåd är dess nyaste seger, och det har visserligen de bästa utsigter, om, såsom det påstås, storfursten-tronföljaren tillhör Katkofs parti, samt nu, såsom man äfven försäkrar, den blifvande kejsarens gemål, prinsessan Dagmar, helt och hållet öfverlemnat sig åt detta inflytande. Det öppnar sig en leende utsigt för redaktören af Moskva-tidningen, då han sålunda på en gång understödes af kejsaren och tronföljaren. — Det är icke stolthet som detta växande arti saknar. Det ser redan en utomordentlig framtid för Ryssland, i dess ögon finnes det ej någon annan civilisation än den ryska; med vestern är det redan förbi. Det är det stora slaviska fäderneslandet som rycker fram, och ännu för få dagar sedan var Katkof, i sin otålighet att utvidga sitt inflytande, i full gång med att öppna alla slags subskriptioner till förmån för de samlade slaverna, för de förtryckta kroaterna, för upprättande af ryska skolor för Slavonerna etc., Ryssland är ett stort välde, det medger jag; men tyvärr träder den tragiska verkligheten fram som en hemsk skugga, i det ögonblick man drömmer så sköna drömmar. I en stor del af riket råder hungersnöd. Denna förfärliga landsplåga tycktes först inskränkt till de mellersta provinserna, som anses för de rikaste; men nu är det aderton guvernementer, som hotas af hungersnöd. Det finnes icke säd hvarken till att äta eller så. Tusentals bönder ha ingen annan utväg än att lefva af groft bröd, tillagadt af halmen från deras tak, blandad med den smula hafremjöl de ha qvar, och dessa äro ändå de lyckligaste, Många andra äro tvungna att lefva af mossa och bark. Dessa olyckliga dö af svält och tyfus i sina kojor eller ströfva de i stora skaror omkring på vägarna. Och ändå är vintern en gynnsam årstid, då man kan lemna dem någon hjelp; då tövädret inträffar, blir all kommunikation omöjlig. Dessa olyckliga befolkningar riskera att dö af elände. Det märkvärdigaste at alltsammans är, att regeringen ända till sista ögonblicket förblifvit okunnig om denna olyckliga ställning. Det var först genom engelska beskickningen i Petersburg som ryska regeringen erfor denna förfärliga nöd. an har sedan dess bildat understödskomitcer och skyndat att bispringa de olyckliga. Men hvad förmår väl en ringa hjelp, då det för en enda provins behöfs tio millioner, då man både måste tänka på menniskorna, som skola födas, och åkerfälten, som skola besås, om man icke vill se hungersnöden periodiskt upprepas? Så står det för närvarande till med detta ofantliga rike. Det är möjligt att denna olycka till en del härrör af naturliga och tillfälliga orsaker; men olyckligtvis ligger den pgentliga grunden djupare. I Lithauen har allt blifvit systematiskt förstördt. I andra provinser funnos, fordom upplag af säd, som godsegarne voro förpligtade, att vidmakthålla, och dessa upplag finnas icke längre, sedan bönderna såsom kommunens medlemmar skola sörja derför. Böndernas frigifvande är obestridligen en välgerning; men det har börjat med en pgfantlig minskning af arbetskraften och förfärlig ökning af dryckenskapen. Det innes provinser, der afkastningen af åkerbruket förminskats med sex millioner, och der bränvinsförsäljningen vuxit med en dylik summa, så att hungersnöden är resultatet af en hel ekonomisk situation lika väl som af missväxt. Det är ett stort rike, för hvilket less patrioter drömma om öfverflöd, och som ör ögonblicket icke ens har det nödvändiga. Tungersnöd är den bedröfliga moralen af lenna falska, nationella stolthetspolitik, som samma ögonblick som Ryssland dör af vält, smickrar det med den tanken, att det ar em civilisation, som står öfver alla anIra, och som i det ögonblick den kränker la rättigheter hemma, låter det spela en oll såsom beskyddare af förtryckta i Österike och Turkiet.