Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

nödvändigheten höll henne fastkedjad vid Les Roches. Visserligen hade hon medel att komma bort derifrån, men att gifta sig med John Luan var onekligen ett större ondt än att se mr Templemore tillsammans med mrs Logan. . bDet räcker en månad — inte längre, tänkte hon, och innan månaden är förbi, torde jag ha funnit någonting annat — något som kan skaffa mig mitt dagliga bröd, utan att behöfva uthärda denna plåga.n Hon är inte lycklig,, tänkte mr Templemore, men hvad är det som går åt henne? Är det månne den der John Luan? Han kände sig halft förtretad vid denna tanke; han hade önskat att i detta ögonblick fylla hela huset med solsken; men se, de två olycksbådande figurerna, den lilla sura Eva och hennes melankoliska guvernant, höllo redan på att störa hans glädje. Utan att ana den tydning mr Templemore gaf åt hennes ovanliga allvar, gick Dora långsamt tillbaka mot huset, och han vandrade vid hennes sida. Begge voro tysta och gingo med sänkta ögon, och ingen afdem såg en grupp, som var samlad i trädgården, Miss Moore. och mrs Courtenay sutto på trädgårdsstolar straxt utanför byggningen; mrs Logan, som undrade öfver mr Templemores frånvaro, gick oroligt omkring, och hvart hon vände sig vände sig äfven mrs Luan, Ah, se der är han ju med miss Courtenay, utbrast mrs Logan med synbar förvåning; Ja, de ha varit i lusthuset, sade mrs Luan. Lusthuset? upprepade mrs Logan rodnande, Det finnes ju Inte något lusthus här, mrs Luan. Nå ja, så borde det finnas ett, Kanske att do ha varit i skolrummet. pe MN NL DR