Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

henne upp i sitt knä, medan Fido lade sig framför hennes fötter. Ni — ni var tillsammans med mrs Logan, hviskade Eva i förebrående ton. Dora suckade. Hon kunde icke säga barnet att det icke behöfde vara svartsjukt om hennes ömhet hvad mrs Logan angick; men hon kunde hugsvala hennes stackars lilla sårade hjerta med mer än vanlig ömhet och vänlighet. Hon satte sig vid fönstret, med Eva i sitt knä och Fido liggande hopkrupöen vid hennes fötter, och såg upp till den bleka aftonhimlen. Ljudet af röster, öfver hvilka Florences silfverklara skratt höjde sig, nådde tydligt hennes öron. Mrs Luan var visserligen tyst, men mrs Courtenay språkade gladt och lifligt. Hon hade till en början varit mycket förtörnad på mr Templemore för att han var förlofvad med mrs Logan, och hennes sätt mot denna hade varit temligen underligt under den första delen af dagen. Stackars Pauls trolösa älskarinna, och Doras lyckliga rival afskydde hon naturligtvis; men det oaktadt måstehom vara höflig och uppmärksam mot mr Tempelmores tillkommande maka. Striden mellan två sådana motsatta känslor slutade naturligtvis till förmån för vänligheten och välviljan; men hufa det var, så gjorde det nu Dora ondt att höra hennes mors intagande röst så muntert blanda si; med miss Moores och mr Templemores oci Florences muntra skratt. Hon tänkte på Paul — Paul, som för andra gången var åsidosatt och förgäten. Förhåller det sig då alltid så med de döda! sade hon till sitt eget sorgsna hjerta. De ha kämpat tappert och modigt, men andra skörda segrens frukter — och hvem tänker väl på dem? Ja, tyvärr, förhåller det sig alltid så! Då