Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

u fällda exemplaret, som förvaras i doktor Lunduists fågelsamling härstädes, är en gammal hane sin sköna snöhvita drägt. Näbben är icke rödul såsom Nilsson osäkert uppgifver, utan nästan vart, dragande i grönt; men öfverensstämmer fåeln föröfrigt fullkomligt med den beskrifning lilsson i sin fauna lemnar. (s. 1. T) — Nordpolsexpeditionen. I G. H.T. innes infördt följande bref från prof. Norlenskiöld till. grefve Ehrensvärd, dat. Amsterdamön den 14 Sept. 1868: Såsom jag i mitt föregående bref omnämnde, delade sig expeditionen den 25 Aug. två partier, af hvilka det ena med Sofia sökte att längs med 80:de breddgraden framtränga mot vester. Ungefär vid Grenwichs ongitud, eller rättare några mil öster om lensamma, märkte vi dock vidsträckta, lösa sfält, hvilka snart gjorde allt vidare framträngande mot Grönland omöjligt. Vi togo med anledning deraf en nordostlig kurs och nådde, följande kanten af isfälten, småningom 819 16. Visserligen sågos härifrån, här och der, några betydligare öppningar bland sfälten, men då det tydligen ännu var för idigt att göra några allvarsamma försök att framtränga norr-ut, ansåg jag en längre kryssning utmed kanten af isbuxen för ändamålslös. Vi vände derför och ankrade den 28 Aug. i Tiebdebay. Under denna färd lade vi isynnerhet an på djuplodningar för zoologiskt ändamål. De bidrag, som sålunda insamlades till kännedomen om lifvet på 600 till 2000 famnar under hafvets yta, torde i rikhaltighet knappast öfverträffas af några andra likartade arbeten, och detta oaktadt våra lodningar företrädesvis anställdes norr om 80:de breddgraden. Från hamnen i Liebdebay företogo Malmren, Nyström och jag en båtfärd omkring enna fjord, för att kartlägga densamma, och våra arbeten gynnades härstädes, af det allra herrligaste Septemberväder. Afven det geologiska utbytet blef af värde genom Malmgrens fynd af siluriska och devoniska fisklemningar i en vid fjordens stränder anstående skifferbildning, i hvilken vi förut förgäfves efterletat försteningar och hvars ålder derföre icke kunnat med noggrannhet bestämmas. Under tiden afgick fartyget till Kobbebay, för att afhemta de derstädes qvarlemnade kamraterna. Den 2 September voro vi alla åter församlade ombord. Emedan fångstbåten, som varit utsänd till det inre af fjorden på renjagt, ännu icke var återkommen, nödgades vi vänta härstädes under ett par dygn. Sedan reste vi mot NO., för att, om isförhållandena voro gynnsamma, norr om nordostlandet framtränga emot öster. Efter det vi, dels för att anställa draggninar, botanisera, m. m., dels för att undvika e drif-isfält, hvilka af strömmen drefvos af och an i dessa trakter, hade för någon kortare tid ankrat vid Depot-redden i Brandgvinebay och vid Castrns öar, förtöjdes fartyget med isdragg vid ett fält fast is, som omgaf södra delen af Parrys ö Vi företogo här en vandring öfver isen till ön, hvarest vi bestego ett högt berg, Hafvet norr-ut var i det närmaste isfritt, medan deremot ett vidsträckt fast isfält spärrade vägen till kap Platen. Utan en mycket stor och kolödande omväg kunde man derföre icke framtränga dit, och då dessutom de östliga vindar, som under de senaste dagarne varit rådande, gjorde det föga sannolikt, att Nordostlandets ostkust skulle vara isfri, ställdes kosan till det inre af Hinloopen-Strait. De vetenskapliga arbetena blefvo dock här afbrutna af ett ymnigt snöfall, ett tydligt teoken att den egentliga arbetstiden kunde anses afslutad. Sedan än en gång en riklig geologisk skörd blifvit insamlad under snörifvorna vid Lovns berg, återvände vi derföre under en ihållande snötjocka till Kobbebay, eller rättare Smeererburg, hvarest vi hade den glädjen att möta vår andra kolskuta. I dag är åter ett herrligt solskensväder rådande, med 3 å 4 grader i skuggan. Vi hålla på med att bereda så mycket beqvämligheter som möjligt för våra kamrater på den lilla fiskeskutan, med hvilken de skola återvända till Norge, Om ett par daar torde allt detta vara behörigt ordnadt. i begifva oss då till Sjuöarne, hvilka vi utvalt till basis för vår tillämnade arktiska färd, väljande vägen antingen mellan Walden-ö och Nordkap eller genom HinloopenStrait. Jag fruktar att man i fosterlandet hyser alltför sanguiniska förhoppningar rörande de resultater man har anledning att vänta utaf denna expeditionens andra del, Det har tydligen i år varit ett ganska svårt is-år, så att t. ex. issjön (mellan Sjuöarne och Nordostlandet), som år 1861 var isfri redan i medlet af Augusti, nu sågs betäckt med fast is ännu i medlet af September. Dock tror jag, att vi äfven här skola blifva i tillfälle att uträtta åtminstone något. Att den rätta tidpunkten för framträngande först nu är inne, derom äro vi alla ense, I alla händelser tror jag, att de vetenskapliga resultater, som redan vunnits, skola kunna med skäl framhållas och att de skola åtminstone till hågon del rättfärdiga det intresse, hvarmed företaget blifvit i Sverge omfattadt. — — — — — —