Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

Men är det inte bra trefligt att träffas igen, Dora? Kommer du ihåg katalogen? Dora betraktade henne med förtrytsam förvåning; men mrs Logans svarta ögon voro fulla af munterhet, som om det alldeles icke hade funnits någon graf i Glasnevin. Jag måste bära äfven detta, tänkte Dora. Nå ja, han förlät henne — och då måste väl jag äfven göra det. En sådan välsignad sak att du åtagit dig besväret med dender lilla apan! återtog mrs Logan. Hur skulle jag väl annars ha betett mig? frågade hon, skakande sitt hufvud från höger till venster. Hon blir sjuk för att förarga mig, ser du. Mr Templemore har emellertid tröttnat dervid, och vi skola gifta oss om en månad. Är det inte förskräckligt? Det riktigt skrämmer mig. Mr Logan gjorde allt hvad jag önskade, och mr Templemore är visserligen mycket god, men det oaktadt är det riktigt förskräckligt, förstår du! Mr Templemore kom nu fram till dem. Huru glad och lycklig såg han icke ut. Han tycker mycket om benne, tänkte Dora, och så gjorde äfven Paul. Må det så förblifva, och måtte han aldrig vakna upp och upptäcka att han begått ett misstag! Må han aldrig ångra sig eller få orsak att förlåta!, Hon lemnade dem snart. De kunde icke önska sig hennes sällskap, och hon längtade efter ensamhet. Hon gick in i skolrummet. Der satt Eva i en mörk vrå. Eva, sade hon vänligt, hvarföre sitter du här allena? Jag är inte allena, sade Eva. Fido är hos mig. Hvarföre Xöm du inte ut i trädgården till mig? fragade Dora, satte sig ned och tog