Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

strax invid dem, och hon kände sig både harmsen och förbryllad. Hvad hade mr Temlemore och miss Courtenay gjort uteiparken? Och hvad var det för prat om lusthus och skolrum. Det finnes ingenting mera farligt än en blandning af sanning och lögn, och båda dessa elementer voro så väl blandade i mrs Luans yttranden, att mrs Logan icke förmådde skilja agnarne från hvetet. Mr Templemore hade varit mycket tillsammans med Dora, och han hade väl omtalat för henne och hennes vänner att han var förlofvad. Huru kunde hon veta om han icke hade kurtiserat sin dotters guvernant? Som mrs Logan sjelf, ehuru förlofvad, mycket väl var i stånd att kokettera med andra, kunde hon icke låta bli att misstänka sin fästman för en dylik svaghet. Dertill kom, att hon förtröt den beundran mr Templemore tydligen egnade Dora. Hon beslöt derföre att noga observera dem och att i deras blickar söka efter spår af förfluten eller pågående kurtis. Hon läste emellertid ingenting der. De kommo fram emot henne, omedvetna om allt ondt, och då mrs Logan, som var enfaldig, men icke misstrogen, såg dem båda så lugna och allvarliga, tänkte hon: Jag undrar just om den der gamla tråkspånen sade det för att reta mig? Men nej, dertill är hon alltför enfaldig! Nöjd med sin föraktfulla tanke om mrs Luan, tog hon skrattande afsked af mr Templemore och tog Dora under armen och förde henne med sig för att få ett förtroligt samspråk. Miss Moore säger att Eva mår illan, sade hon i en bedröfvad ton. Det är bra ledsamt? En sådan liten stygga hon kan vara, Hon gör det med flit, det är jag säker om;