Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

Skolrummet ligger bakom oss, och de äro framför oss — så besynnerligt ni talar, mrs Luan. Nå ja, det kan också vara detsamma hvar de ha varit, sade mrs Luan, jag kan fullt lita på mr Templemore. I början tycktejag icke om det, eftersom man alltid måste misstro enklingar och ungkarlar — men det kan inte komma i fråga med mr Templemore, förstår ni. Ni förvånar mig verkligen, mrs ILuanb utbrast mrs Logan och blef blodröd i ansigtet. Mr Templemore och jag ha varit förlofvade bela det sista året. Men det teg han med för oss; och i det hela taget tror jag att enklingar äro värre än ungkarlar. Så sade alltid Paul. Pauls namn afbröt det vredgade svar, som sväfvade på mrs Logans vackra läppar. Hon har ett horn i sidan till mig för Pauls skull, tänkte hon och kastade en förstulen blick på mrs Luan; och hon siger allt detta för att förarga mig.o Med kall impertinens och det ljufvaste leende svarade hon derföre: Ah, jag hade aldrig trott att en enkling sådan som mr Templemore vore så frikostig. Antag att han gifte sig med Dora! Ja, det skulle vi allesamman bra gerna sett, svarade mrs Luan med stor uppriktighetz och han beundrar Dora så mycket, det har han sagt mig; men det var inte sagdt att han just hade tänkt på att gifta sig med henne för det. Nej, det är sannt, svarade mrs Logan med ett muntert skratt. Han skulle kanske bara ha kurtiserat hennex, fortfor mrs Luan, och det skulle alldeles icke ha behagat oss. t Mrs Logan fick icke tid att svara eller fråga, ty mr Templemoreg och Dora voro nu