Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

som icke hade mera religion än en gudsföriekare — ehuru den arma varelsen icke visste let — i sitt rum och rufvade på sina plaer. Ack, om blott Dora — om bara någon huset hade kunnat ana huru långt denna buttra, tysta nns planer sträckte sig! Hon hade en konsiderationslös natur, som icke röjde något som kunde försäkra henne om seger. Hon föresatte sig nu att beröfva en qvinna hennes lycka, en man hans frihet och begge deras frid, så lugnt som om hon nade varit en stor nation, krigande med en vild stam eller oroande en: granne. Med den rättvises lugna tillförsigt sade hon till sig sjelf att hennes företag var godt och prisvärdt. Räddade hon icke: derigenom sin son rån att gifta sig med en fattig flicka, skafade hon icke sin niece en afunsvärd ställning i lifvet, gaf hon icke mr Templemore en god och älskvärd hustru, hundra gånger nera värd än den enfaldiga Florence Gale ned sina svarta ögon! Visserligen älskade nr Templemore den ena och icke den andra; nen mrs Luan visste bäst hvad som var hoom nyttigast och åtog sig med gadt samvete att spela Försynens roll. Hvad hon gjorde eller, rättare sagdt, hvad 100 beslöt att göra, medan hon satt allena lenna qväll och grubblade öfver framtiden, let göra hundrade dagligen och med samma öre hyckleri. Hör endast på dem då de bli tippa på bar gerning. Doras bevekelse,runder voro de högsta och renaste. De voro, ller menade sig vara, mensklighetens välgöare och isynnerhet för den del af mensklig1e.en, som de hade utsett till offer för sin rättvisa. Hvem at dem tillstar att snålhet, irelystnad eller hämd var deras verkliga moiv. Icke en enda. Och sålunda satt mrs Luan, medan Dora sovf, och lade planer för wennes bästa.