Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

tysta tant gick omkring i huset och lyssnade — och nu var hon säker derom. Hon rodnade af skam och förtrytelse och kunde icke låta bli att utropa: Men, tant, hur kunde ni göra så? — huru kunde ni göra så?x Har vägar han säga det till dig? frågade mrs Luan, stampande med foten och knytande sina händer i sin häftiga lidelse. Hur vågar han? Han skall aldrig gifta sig med henne! tillade hon, i det hon ryckte af sig mössan och kastade den på Doras säng. Aldrig! Tror du att jag glömt hur hon behandlade Paul? Jag säger att han aldrig skall gifta sig med henne. Denna hotelse ljöd tom i Doras öron, men hon gick bort och stängde fönstret för att ingen skulle höra henne. Kära tant, sade Dora lugnande, hvad rör det oss hvem han gifter sig med? Vår ställning här är icke förändrad. Hon är hans slägting, och de ha länge varit fästade vid hvarandra; vi ha inte rättighet att göra någon invändning mot hans val. Hon talade vänligt, som en mrs Luan hade varit ett barn som behöfde lugnas, och mrs Iuan lät henne tala, utan att göra någon invändning. Hennes onyttiga passion var förbi, och hon tänkte redan på huru hon skulle handla. Dora öfvertalade henne lätt att gå till sitt rum och följde henne äfven till dörren. Stackars tant!, tänkte hon, då hon kom tillbaka till sitt eget rum, äfven hon kan inte glömma Paul och den oförrätt han lidit. Ja, det är härdt -— mycket bårdt!. Det var hårdt, och i sina böner denna nätt bad Dora, att hon icke skulle tänka alltför mycket på det förflutna och. derigenom göra sig skyldig till en synd. : Medan hon sökte glömma, satt mrs Luan,