Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

mn — — —— — OO bura han log; det var visserligen mycket ehagligt, ätt det rådde en sådan ömhet nellan Dora och hans barn, men. hvarför nåste Florence bli afskydd? Er Nej, det der är verkligen bra illa gjordt vf Dora,, sade nämnda dam med en förtörlad min. Hon tälade i en barnslig klagande ton, ch mr Templemore svarada så mildt som an hade talat till ett barn: pr missöde är inte miss Courtenays el. ; Mrs Logan gjorde en sur min, och fortatte sin förklaring, att det var alltför illa rjordt.. Men just som hon sade det, antog rennes rosiga anlete åter sitt leende uttryck, ich med endast godt lynne i sina. svarta gon sade hon muntert: Jag förmodar att jag pratat tok efter ranan. Ja, hon pratade tok, efter vanligheten, nen efter vanligheten såg hon äfven högst ntagande ut medan de enfaldiga och betylelselösa orden föllo från hennes läppar. Deruti låg hennes hemlighet, och mången nera vis man än mr Templemore var, skulle cke kunnat undgå att känna sig förtrollad tf henne. Då hon log, skulle icke sjelfva slädjens gudinna sett mera Iillig ut än hon, ch då hon föredrog att tiga, hade hon en ankfull gratie, nära nog gränsande till poesi. lepnes allvar, äfven ehuru det i sjelfva veret icke var annat än ledsnad, tycktes ha in mening. Mr Templemore hade visserigen icke känt henne ett helt år utan att mina underfund med åtskilliga afdenna cka varelses brister; men täck var hon, ch han skulle gifta sig med henne omen nånad, och villigt tillslöt han sina ögon för utt icke se hvad som icke var så synnerligt sehagligt att närmare undersöka. (Forts.)