Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 2

Eva såg helt sur ut. Hon kommer hit, fortfor Dora, utan att låtsa om denna min och dess betydelse, och mr Templemore sade mig för en stund sedan att han ämnar gifta sig med henne. Jag hoppas att lilla Eva känner sig glad, ty naturligtvis skall detta öka hans lycka. Eva visade hvarken sorg eller glädje öfver denna underrättelse, men såg ännu mera sur ut än förut. Slutligen kom sanningen fram med ett häftigt utbrott af tårar. Jag hatar mrs Logan! Tyst!, sade Dora strängt. Låt mig aldrig mera höra ett sådant ord. Eva hade stor respekt för sin guvernant. Hon vågade icke upprepa sin förklaring att hon hatade mrs Logan; men hon fortfor att gråta. Se så, det der duger inte — jag är inte så ond, anmärkte stackars Dora med en suck; men du måste vara snäll, förstår du, och jag hoppas att du visar dig på din bästa sida mot mrs Logan, då hon kommer hit i morgon. Eva gaf icke något löfte, och Dora begärde icke heller något. Hon kunde icke i sitt hjerta tadla Eva för hennes ovilja mot mrs Logan; föröfrigt kände hon sin makt öfver sin lilla elev och att hon åtminstone kunde försäkra sig om utvärtes lydnad för hvarje förnuftig befallning; måhända önskade hon icke fordra mera. Sedan denna sak sålunda blifvit öfverstökad vida fortare än Dora hade väntat, ringde hon på Fanny, öfverlemnade Eva åt henne och blef åter sittande allena. Jag förmodar att det finnes många qvinnor i min ställning, tänkte hon med en suck, pfastän de göra som jag gör — de gömma sin hemlighet och finna sig i sitt öde. Hon blef sittande så som Eva hade lemnat henne, tillbakalutad i stolen och lyss