Magnus fFrikssons fyrationdeförsta regeringsår (1354). Innehållet af denna fornhandling är, berättar G. H. T., att Reidar Joteson (Darre?), fogde på Bohus, öfverlåter till Tholner Helgeson besittniugsrätten till konungens egande ett markarbol och tremne öresbol i Tolatorpe — det var dåtidens famn på Thougtorp — såsom vederlag för ett märkarbol i Skyrbaghorn och fem örtugabol i Upsalum; gårdar, hvilka nu för tiden ingenstädes igenfinnas, men antagas: hafva legat på den plats, der den nuvarande staden Kongelf ligger — det gamla Kongahäll låg icke der utan vid Castellegården. Brefvet tjenar äfven till upplysning rörande belägenheter af det i Sturlesons berättelse om Kongahälls förstöring af Venderna omnämnda Skurhaga, hvilket mean förr antog vara Surte på Vestgöta-sidan; men som helt säkert är en felskrifning af Skyrbaga. Det må tilläggas, att efter Skyrbaga kallades den dertill liggande holmen, på hvilken Bohus slott reste sig, Skyrbagaholm, hvilket sedan förkortades till Bagaholm, som holmen ock på ifrågavarande dokument finnes kallad, äfvensom slottet der kallas Bagahus, hvaraf vi ytterligare sammandragit vår nuvarande benämning Bohus. Då den, som inlemnat denna uppsats, haft förmånen att få se den intressanta codex af konung Magnus Erikssons stadslag för Stockholm, som af telegrafdirektören Schaar för kort tid sedan förärades till k. museum i Stockhohn, kan han ej afhålla sig från att anmärka den stora likhet i pikturen, som förefanns emellan de äldre, på pergament skrifna bladen af nämnde codex och Thougtorps-dokumentet; hvaremot de sedermera tillagde, på papper skrifna bladen, mera liknade ett annat dokument från drottning Margaretas tid. Häraf blir troligt — nästan säkert — att förenämnde stadslag är vida äldre än 1413 — hvilket årtal finnes på sista och på papper skrifna bladet. Den torde vara ungelär samtidig med Thougtorps-dokumentet — så der 1350 — skrifven; och årtalet 1413 utmärker endast tiden då det inkompletta exemplaret fullständigades genom tillsats af pappersbladen. —