DANMARK Enligt Departementstidenden skall kanslisten, kammarjunkaren IF. Haxthausen afgå till Konstantinopel, för att tillsvidare öfvertaga platsen som charge daffaires och general-konsul i Turkiet, der de danska angelägenheterna under någon tid ombestyrts af den svensk-norska beskickningen. I anledning häraf anmärker Fedrelandet: Detär ju möjligt att sistnämnda beskickning önskat befrias ifrån att besörja de danska angelägenheterna, och i sådant fall vore intet att deremot anmärka, men om en sådan önskan icke blifvit uttalad af nämnda beskickning eller dess regering, tyckes det oss varit vida förnuftigare att träffa öfverenskommelse med den svensk-norska regeringen om lämplig vedergällning åt hennes representant, för det att han fortfarunde skötte de danska angelägenheterna, ty de tre nordiska rikenas angelägenheter i Turkiet äro säkerligen icke svårare eller vidlyftigare änatt en person mycket väl kan sköta dem för alla tre länderna. Adressen till konungen företogs den 20 dennes till behandling i folkethinget. Diskussionen fördes förnämligast mellan Frederiksen, som försvarade adressförslaget, och J. A. Hansen, som skarpt kritiserade det och särskildt fann det olämpligt att uttala sig i skandinavisk riktning, så länge konungen icke jort detta; äfven fann han ett i adressen föreslaget yttrande om landets finansiella tillstånd mycket olyckligt. Flere medlemmar, isynnerhet Rimestad och a. Hage, föreslogo att utesluta stycket om landets finansiella tillstånd och sålunda bringa adressen iöfverensstämmelse med landsthingets adress. Vid omröstningen förkastades de flesta af 20 medlemmar väckta förslag omen annan affattning af adressen med ungefär två tredjedelar af rösterna, hvaremot deras förslag om en annan affattning af det finansiella yttrandet förkastades med 47 röster mot 6. Det af 20 medlemmar framställda förslaget att låta hela detta yttrande utgå antogs derefter med 67 röster mot 28, och adressen, som, med undantag af en kort sats i slutet, nu är öfverensstimmande med landsthingets adress, antogs med 62 röster mot 31. Ördföranden fick i uppdrag att framlemna den till konungen.