Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 2

om en plats på hundra. pund om året, hvilket han tycktes anse för en liten förmögenhet. Han skulle bli extra läkare åt ett utmärkt sällskap för förbättrande eller förbryllande af unga qvinnor, och han skulle få ett e et litet hus och en trädgård och en hel hop tid till eget förfogande, hvarigenom han skulle bli i stånd att sköta en stor enskild praktik och förtjena betydligt med penningar. Han tycktes vara så säker på allt detta, han såg så bra ut med sina blå ögon och sin blomstrande hy, det låg någonting så ungt och så fullkomligt manligt hos honom, att miss Moore, trots Doras återhållsamma sätt, var fullt öfvertygad om att John Luan var gynnad tillbedjare. Huru kunde han också vara annat? Miss Courtenay kunde säkerligen aldrig hoppas att göra ett bättre parti! En dunkel aning om någonting dylikt rufz vade äfven i mrs Luans hjerna, Antingen var hon icke så alldeles viss om Doras hemliga kärlek till mr. Templemore, eller också tviflade hon på dess varaktighet, ty hon höll sig ständigt 1 sin sons närhet. Men trots hennes varsamhet fann John dock tillfälle att träffa Dora allena. Han ville icke förstå hennes tillbakadragenhet. Han visste att hon icke älskade honom, ty kärlekan gör äfven den enfaldige skarpsynt; men Toho var icke anspråksfull eller romantisk; om Dora bara file gifta sig med honom eller lofva att en ag gifta sig med honom, så var han belå: ten. Han var praktisk i kärlela liksom i e flesta saker, och ansåg egandet af den inpa han tyckte om vara det vigtigaste i iktenskapet, Resten Kommer nog med tiden,, var hans filosofiska slutsats; och som han ämnade bli god, kärleksfull och uppoffrandå, må man förlåta honom att khan var så lätt tt tillfredsställa, l