Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 2

sta menniska under solen och som skulle göra allt för honom, Johns svar rörande kortheten af hans blifvande vistelse och förmånerna at att bo å hotell nådde icke Doras öron. Hon trode icke att det var en mellan John och hans mor uppgjord plan, och hon stod : förvånad och bestört vid foten af trappan, med handen på ballustraden och med -ögonen nedslagna. Då hon slutligen såg upp, såg hon mrs Luan stå allena, hästan i samma ställning som hon sjelf. Dora betraktade henne uppmärksamt under det hon gick uppför trappan; men mrs Luan slog icke ett enda ögonblick upp sina. buttra ögon. Så mörk och sur hon ser ut ! tänkte Dora. aTant, sade hon, då hon kom fram till henne och lade sin hand sakta på hennes axel medan hon talade, hvarföre talte inte John om för er att han ämnade gig hit? — och hvarföre nämnde ni inte för honom att ni reste hit? Mrs Luan såg upp, och det låg en förvirring i hennes blick, som inte tycktes komma från Doras fråga — förvirringen hos en slö bjerna, för hvilken äfven klara och tydliga saker synas sällsamma och förbryllande, Han kan inte stanna, var hennes enda l. svar; han har inte råd dertill, förstår du. Må a kunde han ej aflocka henne, Dora säg det och tänkte: ystackars John, han kom för att besöka mig, och hans mor säger att han inte har råd att gifta sig; liksom om jag inte visste det — och som om jag ville a hongmy. os Detta förstod hon — detta, men ingeping mera, Det var verkligen sannt att John icke l! kunde stanna; hans tid var icke hans egen, ! och han sade så sjelf. Han hade mycket jusa förhoppningar, ty han hade fått löfte