Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 2

Ett ögonblicks tystnad följde och under denna korta mellanstund såg och gissade Dora mycket. Hon såg den klarhet, som hennes åsyn hade framkallat på Johns ansigte, åter försvinna, och en sällsam likhet med hans mor visa sig der i stället — en likhet, som blef allt starkare och starkare, då mrs Luan och han vexlade blickar. Hon såg detta och hon gissade att mor och son hade bedragit hvarandra, ehuru Dora icke kunde gissa huru långt bedrägeriet bade blifvit drifvet. John hade nemligen sagt att han ämnade sig till Skotland och mrs Luan hade sagt att hon ämnade sig till Dublin. Men John hade kommit för att be Dora bli hans hustru, och mra Luan hade kommit för att hindra henne att gifva sitt samtycke, hvarjemte hon hade kommit till Les Hoches utan ringaste inbjudning från dess egare. Dora hade alltid trott att hon sjelf var det enda hindret för uppfyllandet af John Luans önskningar; hon hade aldrig anat att äfven mrs Lnuan ville ha ett ord med dervidlag. Men visste ingendera af er att den andra skulle komma? kunde hon ej låta bli att utbrista. Förstår du då inte att vi velat öfverraska dig? svarade helt obesväradt John Luan, som nu hade återvunnit sin fattning. Har tant också blifvit öfverraskad? Hvar är tant? Men kära John, jag trodde att du var i Skotland, hördes mrs Courtengys röst ropa uppifrån. Det var bra obeskedligt af mps Luan att så der narra mig! John skrattade och giek upp till mrs Courtenay, som i samma andedrag presenterade honom för miss Moore och underrättade honom om att han skulle få det utmärkt bra hos madame Bernard, som var den bä