Å Såsom slutresultat uttalade föreläsaren den åsigten, att huru långt vi än med våra forskningar må tränga in emot lifvets verkstad, kunna vi likväl aldrig här på jorden tyda lifyets gåta. Den skall alltid här i ginneverlden stå såsom en i det dunkla, obekanta fjerran hägrande stjerna, ett mål för vår längtan, vår tro och vårt hopp; ja — så tillvinkar: oss denna tro och detta opp — den fulla lösningen på lifvets gåta, den finna vi först Nästa föreläsning hålles icke nästa måndag, utan först måndagen den 2 November. —— tält Svenska och norska fartygs behandling i Petersburg. Detta för de förenade rikenas sjöfart synnerligen vigtiga ämne har nyligett Hägra gånger blifvit bragt å bane i norska tidbisgar och har efter dem varit berördt i några svenska blad. Vi anse oss äfven för vår del böra påpeka hvad som härom förekommit, då det vill synas oss att saken väl kan förtjena att undersökas, på det ått de öfverklagade missförhållandena, i fall de verkligen förete sig, må kunna undanrödjas genom någon lämplig åtgärd från utrilösdepartementets sida, eller, om de framkastade beskyllningarne äro obefogade, upprättelse må beredas den som för dem varit föremål. Redan i Juli månad offentliggjordes i Morgenbladet en skrifvelse från kapten A. Jörensen, förande briggen Walter Scott, hemma Brevig, Jörgensen berättade, att han från sitt fartyg, som var befraktadt med salt till Kronstadt; med skyldighet att gå upp till Pejersburg öm fartygets djupgående det tillät, i Irönitadt Iospgat en del af lasten i en börding, enär briggell j kunde med full last flyta öfver Petersburgs bank. Lasteniottaaren ville nu å frakten afdraga 200 Rubel för. bördingsfrakten. Jörgensen vände sig derföre till generalkonsul Sterky för att genom hans mellankomst utfå hvad-han ansåg vara sin rött, mep efter hans påståendeskulle hr Sterky, istället att hjelpa honom, blifvit rigtig bister af udtryk. och ställt sig på lastemottagarens sida. Jörgensen Finder sig då -till vice konsul. Smith i Kronstadt, som välvilligt hjelpte honom att få saken anhängiggjori ; n den skrifvelse, för hvars bhufvudsakliga innekåll .vi här redogjort, bar: generalkonsul Sterky svarat genom. en till norska inrikesdepartementet insänd skrift, hvilken blifvit offentliggjord i Morgenbladet för den -9 Okt. Efter att ha lemnat en framställning af förloppet med det i Kronstadt i börding lossade saltet och grunden för lastemottagarens anspråk på ersättning för bördiogsfrakten, uppgifver KR Sterky i afseende å sitt förhållande till saken: att kapten Jörgensen rörande den ifrågavarande angelägenheten endast besökt honom två gånger; att han båda gånerna varit åtföljd af vice konsul Smith i ronstadt; hvärs hjelp han genast vid ankomsten till bemälde harimn hade sökt; att hr Sterky vid båda dessa tillfällen anmodade en af sina kontorister att åtfölja Jörgensen till lastemottagaren för att söka förmå honom till en uppgörelse i godo, hvarjemte hr Sterky personligen talade med honom i samma ändamål, allt dock utan resultat; att hr Sterky icke hade rågön anledning att behandla Jörgensen med Bisterhed,, så mycket mindre som samtalet. mellan dem fördes med största lugn och i vice konsal Smiths närvaro, och att hr Smith skriftligen vitsordat, att han, Smith, icke lemnat lir Jör ensen annan hjelp än att han liksom hr terky förgäfves underhandlat med lastemottagaren om saken, hvarföre Jörgensen icke hållit sig till sanningen, Yr säger hr Sterky; antingen har jag lemnat honom samma hjelp somhr Smith, eller ock har hr Smith icke varit. honom mera behjelplig än jag.. . Med anledning af kapten Jörgensens insinuation, att hr Sterky, såsom sjelf stor köpman, skulle vara mtresserad af att den coutume vid saltlasters behandling, öfver hvilken Jörgensen haft att beklaga sig, blir bibehållen, upplyger slutligen -hrSterky, att .han unog) 4-årig köpmansverksamhet aldrig infört salt. Några få dagar sedan denna förklaring varit i Morgenbladet införd förekom i samma tidbing en piterligare skrifvelse af en norsk skep sbefälhafvare, innehållande flere nya beskyllningar mot generalkonsul Sterky. Capten Bernh. Haagensen, den senaste insändaren i Morgenbladet, hade äfven under förliden sommar ankommit till Krönstadt med saltlast. Hans certepartie förpligtade honom endast att. gå till nämnde hamn, der lasten skulle aflemnas fritt från sidan på lastemottagarens risk och för hans räkning. Man underrättade likväl hr Haagensen, att enligt antagen coutume kunde certepartiet icke: respekteras, och att resan icke kunde anses fullbordad innan saltet var tullbehandladt i Petersburg, hvilk t alltid drog ut veckota och medförde stor förlust för fartygen, då dessa hade att bära risken för varornas transport från Kronstadt till Petersburg, hvilker risk var ganska stor, enär största antalet a de bördingar, som lemnades, voro föga egnad att föra så försvinnande varor som salt, och innan lasten var tullbehandlad i Petersbur; I var frakten, enligt coutumerna;icke förfallen På en börding, hvars däck var läck, tof Haagensen besigtning, men det oaktadt pro testerades emot honom för det han hade låti I varit hans skyldighet att hålla deras bördin saltet smältabortibördingen, likasom det skull