känna genom en serie af processer, lifsyttringar., i det hvarje individ inom den organiserade verlden på ett eller annat gätt uppkommer, alstrad af föreående liltartade individer, utvecklar i lågre eller dgre grad, står någon. tid på sin iniddagshöjd; undergår derefter tillbäkaskridande förvan ingar och slutligen i döden åter hemfaller under hertavyildet af de kemiska lagar, som i den oorganiska verlden oemotståndligt utöfva sin makt. Talaren öfvergick sedan till den enklaste form, hvarunder lifvet uppenbarar sig, den enkla cellen hos djur Oodet hög djurön innehåller, ska lodet hög djuren innehåller, såsom man vet, en otalig mängd små runda kroppar, de s. k. röda blodkropparne, som äro gå ni 0 ch förekoria i sådant a ol Jpräkpat, det hvarje kubikmillimeter lod innehåller hos qvinnan omkring 22 Och hos mannen omkring 5 millioner sådana (1 millimeter, linie). Åt dessa kroppars trägna och intressanta arbete i lifvets tjenst, kunde ej vid detta tillfälle egnas någon vidare uppmärksamhet. De kunde öfverföras från en individ till en annan och-der fortsätta sin verksamhet, såsom bevisas af hvad mati kallat tratsfosion, hvarvid blodet från eu individ införes i ärtereria hos em annan. Em förblödd -kan återfå blod från sin nästa. Ännu långt mera sjelfständigt lif föra de i blodet förekommande relativt mindre talrika hvita blodkropparne, hvilkas antal förhåller sig till de rödas tal såsom 1 till 360. Dessa hvita blodkroppar bestå endast af ett ägghviteartadt genomskinligt grundämne, protoplasma, i hvilket finnas talrika små korn samt en kärnblåsa och i denna en ännu mindre Häst vd kärnkrtoppen. Sådana käriiof Hända id8 Hos ånga slug af öellär pch spela hos dem en vigtig roll vid deras förökning Kerorti delning. Den hvita blodkroppen saknar en omgränsande hinna eller cellmembran, hvilken del af en a man funnit vara oväsentlig i och för cellens nä Nyare undersökningar ha visat att de hvita blodkropparne äfven titaliför den ofgätlighi fom då utsprangligen tillhöra; kuna nägon td bibehållas vid lif, under iakttagande al vissa försigtighetsmått med afseende den, otagifvände tempöratureil ov 8. v. DE Visa UA Högs egendomliga, rö: relser och kunna antaga snart sagdt alla möjliga former, utsträcka utlöpare och indraga dem åter, om något störande eller retande trö dem, rinrande på visst sätt härutinnan om tentaklernas förhållande hos en snigel, samt kunna krypa omkring med tillhjelp af dessa utsträckta tentakelfoj ga dojan Dessa fördndransvärda rörgjaer har man at dmvebolda, efter som de öviligt likna de rörelser, hvilka utmärka det underbärd djurslågtet Amseda, hvilket Kör till Rhizopodernas el dip, ade din. lo pusnser äg vets djup b oljuslän: ts at prof. fn unna och Ki (rg Öd besked ovanligt stora Amoeban, och deis i sötvattenssamlingar, helst i stillastående sådana, och af hvilka en eller ett par arter nyligen blifvit upptäckta lefvande i fuktig sand. Dessa amoebör bestå endast af en proteinhaltig, gråhvit protoplasma, innehållande en mängd korn, utan något slags organisåtion eller tecken till Uiferegtioring mellan olika orgäher. bifvet upptabarar Bi Fe önom iätsträckring-af kortake ölet läder trådar, Hvillta kännt förgrela sig Och sammanflyta med -tvarandra, och å hvilka protoplasmans kora strömma fram och åter i olika riktningar. Dessatrådar indragas plötsligt, om Amoeban oroas eller retas med något fysikaliskt eller kemiskt medel, :t. ex, med elektricitet eller någon syra o. 8 Vv. Med dessa trådar kan Amoe äfven ipdraga i sin slemmiga findså ändfa soiärre organismer. Såsdill diatomaceer, infusionsdjur och dylika, ur hvilka Amoeban genom inverkan af sin protoplasma utdrager hvad som kan tjena till näring; — de verkställa sålunda ett slags di bef oaktadt de alldeltå öäkna fagsäkk deh fär; äl. Amoebörna hafva äfven behof af syrgas, hvilket visar si deraf, att deras lifsyttringar upphöra, så snart det vatten, hvari de uppehålla sig, beröfvas sin syrehäalt.. De kunna fortplantas Helt önttelt genötå delning af deras mässa, och man har äfven funnit, att skilda divider känna sammänflyta tillen enda. Man finner sålunda Hos dessa på skapelsens lägsta trapp steg stående djur samma slag af lifsyttringar som hög Högre örgahistrade djur. De röra sig, de in taga föda och sinälta den; dö aitdas, de fortplåntas och förökas, och alla dessa förrättningar utföras hos Amoeborna endas och allenast af deras fullkomligen strukturlösa -protoplasma, då deremot de högre djuren för hvarje sådan lifsyttring hafva hufvudsakligast behof särskildt för de olika ändamålen anordnade organer. Derefter beskrefs en. Gromia, ett likartadt af. Max Schultze närmare studeradt djur, som afviker från Amoeborna, genomratt dess protoplasmakropp omgifvit sig med ett fastare omhölje: Den senare-delen uf framställningen afhandlade lifvet i växtcellen, och talaren redogjorde först för det underbara Trollsmöret; den gula slemsvamp, som anträffas icke. sällan plötsligt uppträdande å rottnande bark och ved, och hvilken består af ma vera jenna prötoplasria, sokfAmodbhorsa de hvita blodkropparne; under den starkaste förstoring fullkomligen sturkturlös, visande alldeJes samma förhållande till fysikaliska retmedel och kemiska agentier. Detta trollsmör ra dock den underbara egenskapen, att en indelning och afge i celler uppstår hos detsamma, så snaft et beröfvas någon större del af sin vattenhalt. Af trollsmörets protoplasma. bildas, sedan det samlat sig i större grupper, fortplantningsceller, sporer, hvilka under någon tid svärma omkring med frivillig rörelse och sedan förena sig med hvarandra öch sammansmälta i större eller mindre grupper och: gifva upphof till en..ny samling trollsmörs. 1.-.deceller, -som bilda de violetta håren å ståndarsträngarne hosarter af slägtet Tradescantia, har man lyckats iakttaga den egendomliga rörelse, de strömmar, svtn ega rim i växtcellernas protoplästha, vch hvilka strönimar på ett öfverraskande sätt erinra om. ofvan omnämnda strömmar i Amoebornas utsträckta trådlika utskott. Sedan talaren sålunda påvisat den verkligen underbara öfverensstämmelsen i protoplasmans egenskaper och förhållanden hos den hvita blodkroppem Amoeborna, slemsvamparne, cellerna ur ståndarhåren hos Tradescantia, återvände han till den djuriska cellen och påpekade att vi i äggcellen; detta första upphof till hvarje högre djurisk organism, återfinna samma protoplasma, men här begåfvad med de underbaraste anlag, i det att från den lilla enda äggcellen, foam dess :delning och vidare utveckling, icke blott alla de olika väfnaderna i prgtnismen Uppkomma, utan äfven individuella. egenheter fortplantas från den. ena generationen till den andra. Talaren åskådliggjorde, huru tellerha i bindväfven, i benmassan och i brosken erinra om de cellformer, hvilka förut omnämnts, och i ögats genomskinliga hornhinna har man, liksom å vanlig bindväf, funnit bindväfsceller med förmåga att verkställa amoeboida rörelser — en lifsyttring af den mest untlerbara beskaffenhet. . Efter att ha visat, huru fastare väfnader kunna bildas af celler, återvände talaren till den hvita ör ni ge och redogjorde för den vigtiga bestämmelse densamma eger inom organismen. Han ,omnämnde doktor Cohnheims upptäckt af den hvita blodkroppens märkvärdiga förmåga att kunna genomtränga kärlväggarne och vandra omkring i väfnaderna, och huru nyare iakttagelser, bekräftade genom talarens egna undersökningar ifva vid handen, att de hvita blodkropparne till öljd af lokala. retningar eller inflammationer oerhörd mängd utträda ur kärlen genom det li