Jag vill inte! — jag villintel upprepade hon flera gånger för sig sjelf. Ännu en: gång öppnades dörren till henneg rum. Tant! ropade hon otålist. Men det var icke mrs Luan, utan hennes mor som kom nied ett ljus i handen. Kära Dora,, sade hon med tårar i ögonen. du måste säga ja; lofva mig att du säer ja. Vi komma alla att svälta, om du inte gör det. Du måste säga ja. Hon var ytterligt hysterisk, och åsynenat hennes rörelse lugnade Dora i ett ögonblick. Bästa mamma, sade hon gladt och kysste henue under det hon talade, jag skall säga jay och detta ja, uttaladt för din skull, skall bli som en förtrollning — skall mana bort hvarje fara. Hon talade beslutsamt, men icke förmätet. Detta ja visade sig verkligen vara en förtrollning. Det tystade genast och för alltid de farliga önskvingar hvilka mrs Luans ord ånyo hade uppväckt till lif. De flydde för att icke mera -återvända. Hoppet hviskade icke längre, ens aldrig så svagt: Hvarföre skulle han inte slutligen kunna lära sig att tycka om dig? 4 TJuGuvANDRA KAPITLET, Sök att göra Eva lik er sjelf, miss Courtenay, sade mr Templemore till Dora, då de den följande dagen stodo allena i trädgården — hån hade rent ut bedt miss Moore att lemna dem der. Till och med min faäderliga ärelystnad kan inte sträcka sig längre. Men trots denna smickrande anmärkning förblef Doras ansigte lika allvarligt. Jag har sagt ja, svarade hon; men jag måste be er komma ihåg luru ringa erfarenhet jag har, isynnerhet 1 det möderna undervisningssystemet.n