löst spejande efter land I förargelsen fortsatte: färden hela följande natt, och först följande mor gon visade sig vid horizonten de blånande kontu rerna af Norges klippöar. Vi frossade redan i tankarne på en ankomst til Tromsöe samma afton samt alla de dermed före nade njutningarne — men ödet hade annorlund: beslutit. Sedan vi nästan hela dagen styrt kur: mot, som det antogs, nordligaste inloppet til Tromsöe, började vissa dubier vakna hos skeppa ren, och då begaf det sig, att, ehuru han bestän digt fruktat, att fartyget kommit alltför mycke ostligt, vi befunno oss ej allenast ganska betydlig för mycket i vester, utan äfven 12 å 15 mil söde om Tromsöe, Här var intet annat att göra än at försöka kryssa sig upp mot vinden, och då unde natteds mörker en rätt anständig Storm uppväxte (det glunkades till och med om, att fartyget vari , nära att kantra), under hvilken man måste styrs j ut till hafs, så blef onekligen detta ett både lång och rydligt backigt skjutshåll. Då vi åter frampå t I förmiddagen fingo land i sigte, rådde ombord der r allmänna öfvertygelsen, att om) vi ej — hvilket I dock var det troligaste — hade af vind och ström ; Iblifvit förda ännu lägre mot söder, så ansågs för alldeles klart, att vi åtminstone ej avancerat nåIgot mot vårt föresatta mål. Ej under derföre, latt glädjens termometer ombord visade på frysI puukten samt att frukosten — oafsedt äv rången 1— ej ville smaka. — Till sist gjordes dock den glada upptäckten, att vi verkligen framskridit 6 Jå 8 mil mot norr samt att vi med frisk fart ilade rakt mot Malangen-fjordens myning, ett af de sydTiga inloppen till Tromsöe. Som på aftonen fullKo mlig stilje inträffade, lyckades vi dock först följande morgon (d. 25) krafla oss inomskärs. Som vinden fortfarande var ytterst knapp, utsattes en båt, i hvilken trenne a oss, rodda af våra från Spetsbergen återvändande norske fångstmän, skyndade till Tromsöe. Färden var ej lång — omkring 5 mil — men det är med den, som med Reisen mellem Haderslev og Kiel, att den Reisen den glemmer jeg aldrig,. Väl hade vi redan strax söder om Beeren Island trott oss förmärka symptomer af ett annalkande till mera tropiska regioner, förnämligast bestående deri, att vi i stället för snö fingo regnslask, men ett så hastigt ombyte mot det, hvartill vi hela sommaren varit vana, var dock i sanning öfverraskande. På Spetsbergen hade solen nästan hört till sällsyntheterna och de lågt sväfvande molnen gjorde, att afståndet mellan himmel och jord syntes vara blott helt obetydligt; här deremot glimmade solen klar ochstrålande från en höghvälfd, klarblå himmel. Vattenytan stod som en spegel, knappast krusad af annat än talrika små delfiner eller af täta sillstim, i Hvilka skaror af måsar begärligt frossade, och djupt i den kristallklara vågen sågos talrika fiskar muntert kringkila. Och så varmt, så varmt sedan! Hvem kunde motstå frestelsen att snart gå i land? Och då detta skett, hvilken saftig grönska lysteej från ängarne, hvilken mängd af blommor, hvilket surr af insekter — och till på köpet träd, riktiga veritabla träd! Och så fanns alldeles-färsk potates —-ahy delikat! — öch så fanns präktiga filbunkar — ack, delicatissimum 1 Kort sagdt, Norge mottog oss i den vänligaste, gladaste högtidsdrägt öch vi — vi fanno lifvet vara så skönt, så herrligt: — Då vi följande morgon vaknadei Tromsöe efter en genom: oyanan att hvila ordentligt afklädda i veritabla sängar temligen orolig natt, ee me HF fl RR 3 ve var hela naturen liksom genom ett trollslag förändrad, ur en grå och tung himmel nedhvirflade snön och, redanven dag derefter hade den vid vår ankomst sommar-leende nejden iklädt sig en fullständig vinterskrud. Att nu beskrifva all den gästfrihet och vänlighet, hvarmed vi af våra Tromsö-vänner mottogos, anser jag alldeles öfverflödigt, ty detta är något, som utgör ett alltför utmärkande och allmänt kändt drag för denna vänliga stads invånare, för att man skulle behöfva beständigt upprepa detsamma. Lika litet ämnar jag orda.något om hemresan och dess få händelser, utan jag anser mitt en gång gifna löfte att lemna några underrättelser om -den polar-färd, i hvilken jag deltagit, härmed uppfylldt, och får derföre härmed säga mina läsare ett vördsamt farväl. Dock — -defta. blir dock blott ett farväl tillsvidare, ty än en gång hoppas jag få angående, Sofias färd meddela några underrättelser. Ehuru jag sjelf ej längre kan af egen erfarenhet meddela något, så tror jag mig dock — tack vare goda vänners välvilliga löften — kunna lofva en kort framställning. af det, som våra i de arktiska regionerna qvarvarande vänner efter vår skilsmessa upplefvåt. Och när kommer detta att ske? Naturligtvis, då Sofia, såsom vi alla hoppas, lyckligt och välbehållen återkommit. til. våra kuster. Ooh när sker detta? frågar säkerligen mer än en-med oroligt klappande hjerta. .— Ingen skulle hellre; än jag önska att på denna fråga gifva ett tillförlitligt och tillfredsställande svar, men härvid, om någonsin, gäller att xmenniskan spår och Gud rårs I de trakter, der yära vänner ) förmodligen nu vistas, kunna de bästa fö hoppningar, de bästa planer af plötsligt förändrade. förhållanden inom några hastigt flyktande stunder krossas och tillintetgöras. Ingen torde våga att med något anspråk på visshet förutsäga något en half dag förut — och huru mycket mindre då, när det gäller veckor och månader. Blott det kan jag meddeia, som vid afresan utgjorde planen för Sofias färder. Enligt denna skulle fartyget från Kobbebay, der vi åtskildes, begifva sig upp till Sju-öarne, och den sydliga, ganska häftiga vind, som strax förut herrskat, ingaf en viss förhoppning, att de isband, som vid vårt besök derstides lågo såsom hinder för vård färd, skulle hafva blifvit krossade. I sådant fall skulle kosan styras mot norr — ju längre, dess bättre. Skulle hinder deremot möta, skulle fartyget återvända till Sju-öarne, hvarest fysikern hoppades få använda någon. tid till magnetiska observationer, pendelförsök, spektral-undersökningar af nörrskenet 0. s. v., hvärefter åter ett försök: att tränga norrut skulle görag. Misslyckades äfven detta, skulle det än en sång upprepas. Visade sig isförhållandena Fr sammma, skulle en färd öster ut, till Giles Land, företagas, äfvensom möjligen, om tid och andra omständigheter det tillåta, en dylik mot vester, till den nordliga, hittills ej uppnådda fortsättninzen af Grönland. Må ingen dock hysa alltför stora förhoppningar om de geografiska resultater, som härigenom möjligen komme att vinnas! Väl ällighet och glödande nit beträffar, finnes deraf t tillräckligt hos fartygets såväl befäl som mansslligt vi med trygghet påstå, att hvad energi, ut-. skap, men hvad förslå väl dessa egenskaper tilll. besegrande af de naturhinder, som troligen (jag ! kunde nästan säga utan tvifvel) komma att lägga . sig i vägen? Beklagligtvis synes dessutom detta År: vara allt annat än gynnsamt, hvad isen angår, itminstone vid Spetsbergens norra kuster. Allt detta kan vara godt och väl, tycker jag ) Utom prof. Nordenskiöld samt fartygets befäl och besättning, förstärkt med, tvenne norska fångstmän, befinner sig ombord på Sofia docenten Berggren (för naturhistoriska undersökningar) och dr Lemström (fysiker): Bref till alla dessa våra vänner böra-adresseras till Tromaöe, konsul Andr. Aagaard; såvida Sofia i höst återkommer, afhemtas de naturligtvis j h i motsatt fall der af egarne sjelfva, och i motsatt fall upp