Men låtom oss återkomma til Eva, återtoj mr: Templemore. Sedan den sorgliga dag, då jag förlorade hennes två systrar,; har hon lifvit alltför mycket bortklemad. Hon-har fel, som hon måste växa ifrån, och derföre måste vi skiljas åt för en tid. Jag skall lemna. henne här under er vård och tillbringa. vintern i Emenah. I VAR Dora rycktetill, och dock hade hon önskat att icke vara något armnat än guverhanten; och hade nu fått sinvilja. fram... Hon bes höfde nu icke frukta något farligt behag i den lott som väntade hönne. Ifänskullerdsa till Deenah, och hon skulle stanna i Les Roches, nästan ensam med den lilla flickan, i detta stori bök tysta bus: Ja, detta var nog bra — men huru?långt, aflägsna syntes icke nu dagarne i tafvelgalleriet och hos madame Bernard! Föröfrigt låg benne någonting på hjertat som hon, ej kundelåta bli att yttra. Mr Templemorex, sade hon, i det Hon vände sig till honom med mycket allvar, pi lägger ett bra stort ansvar på mig. Ja, svarade han allvarligt; jag känner att jag gör det. Men jag kan inte öfverlemna Eva åt miss. Moore — jag vill inte ötverlemoa henuc åt någon annan än er. Eva håller af er; och pi skall vida bättre än jag kunna bota henne för bennes fel. Jag hyser inte den ringaste fruktan för att ifite resultatet skall bli godt och lyckligt. Han talade så tillitsfullt, att Dora. kände: sig tystad. Det återstod henne intet annat än att underkasta sig. Hennes mor längtade att få stanna på LesRoches och hjutå åf dess beqvämligheter, och mr Templemore ön skade att försäkra sig om Doras bistånd. Hans vilja och en hård nödvändighet voro för starka för hennes längtan efter frihet. (Varta Y