Article Image
i den då af rikets ständer tillsatta bankodeputationen (motsvarande banko-utskottet), inom hvilken han hade mäktiga gynnare. Men å andra sidan hade Eckmans grymhet mot dålqvinnorna uppväckt ridderskapets och adelns vid 1760—62 årens riksdag förbittring. På riddarhuset uppläste advokatfiskalen i Göta hofrätt Alex. Morath den 23 Februari 1761 ett memorial, hvaruti han, omförmälande den här ofta omnämnda trolldomsransakningen, meddelade, att vid densammas I handläggning hade många ganska betänkliga loch besynnerliga procedurer förekommit och många blifvit oskyldigt lidande, hvilka förItjente upprättelse och den eller de brottslige straff, förbehållande sig Morath att en annan Idag meddela ett kort utdrag af ransaknings. Jhandlingarne, i sammanhang hvarmed han Tyrkade att hofrätten skulle anbefallas att skyndsammast afgöra och till rikets ständers Iskärskådande vid denna riksdag öfverlemna saken 2). Hr Linderstedt (hofrättsråd i Svea hofrätt) uttryckte sin synnerliga glädje öfver det stora nit som visades för rättvisan; men erinrade tillika att detta mål icke kommit i sådant skick, att det ännu under ständernas skärskådande kunde dragas; det skulle väl först i hofrätten afgöras. På fleras begäran blef memorialet bordlagdt. Under tiden hade en särskild episod i presteståndet inträffat. Presterskapet från Westerås stift, hvarmedtroligen menas nämnde stifts riksdagsmiän, anmälde att åtskilliga qvinnor i hls socken anklagats för trolldom och vidskepelses föröfvande; att öfver detta betydande. högmål rikets Kkonsistorier icke blifvit hörda, hvilket dock alltid tillförne varit brukligt och ansetts nödigt; att målet ändtligen alldeles upphört och stannat uti ett blott rekonventionsmål (mot domaren) för den med dessa qvinfolken vid första undersökningen tagna: hårda medfarten. Men i anseende dertill att detta vore en causa Dei, hvarvid yttersta sorgfällighet vore nödig och isynnerhet presteståndet värdigt att dervid lägga hand; så hemställde erkebiskopen om icke ståndet ville genom ett extractum protocolli hos de öfriga stånden anmäla, det måtte Svea hofrätt anbefallas att, till ständernas. justitiedeputation alla till Ahlssaken hörande akter och handlingar afiemna, och tillika inkomma med en omständlig berättelse om denna saks förlopp ifrån början till slut, samt att rekonventionsmålet emellertid måtte hvila samt de dertill hörande handlingar jemväl till justitiedeputationen insändas. Doktor Celsius menade att saken vore särdeles öm och borde af ståndet så behandlas som. nu: blifvit föreslagats Möjligen kunde deputationen under handläggningen af denna Casus. spoctali utfinna någon metod huru vid undersökning och afdömande uti mål af sådan beskaffenhet hädanefter borde förfaras. Biskop Benzelstjerna ansåg ock saken. öm, och ville ej hindra att den blef skärskådad; men angeläget vore äfven att formalia, som äro laglikmätiga, observerades; visste ej annat än att sjelfva bufvudmålet vore af. hofrätten ordentligt afdömdt; att domen vynnit laga kraft och gått i verkställighet samt Ahblsqvinnorna lösgifna. Om saken ånyo skulle upptagas, så tycktes väl den i lag utstakade metoden fordra, att målet först skärskådades af K. M:t och sedan kom till ständerna; således vore ordentligare att ståndet antingen ensamt eller gemensamt med de öfriga stånden anhöll det K. M:t tog såken. under skärskådande, och om så nödigt syntes hörde rikets konsistorier, men allt detta så tidigt att saken sedan med så mycket större mogenhet måtte komma under ständernas ögon. Doktor ,Gadolin hyste vissa betänkligheter: formalia och processuälia böra alltid iakttagas, Möjligt kunde ju vara att första anAfvelsen mot qvinnorna varit osann och uppdiktad af någon vanartig sälle. Undersökning hade hållits. vid häradsrätten och öfverdomaren har .sedan dömt i hufvudsaken. Skall den ånyo till skärskådan upptagas, så är det K. M:t som derom först beslutar. Presteståndet bör allraminst gifva anledning dertill att ständerna skola kränka regeringens rätt och immediate draga till sig saken på en tid, då ständerna äro i begrepp att straffa riksens råd för det de kränkt riksens ständers rätt 3). . Superintendenten Lätkeman erinrade att genom denna procedure blefrett prejudikat mfördt för andra att draga sådana saker under ständerna som ännu icke blifvit al K, M:t skärskådade, hvilket dock vore olagligt. Hvad erkebiskopen föreslagit godkändes; ett protokollsutdrag skulle till medstånden afgå, men häremot protesterade åtskilliga ledamöter. Då hr Moraths ofvannämnde memorial änyo (den 9 Mars) föredrogs på riddarhuset upplästes först protokollsutdraget, från presteståudet, hvarefter en längre och liflig diskussion uppstod, så märklig att vi för den i korthet sköla redogöra. ; Hr Ehrenmalm, (hofrättsråd i Abo hofrätt, sedan han varit öfverstelöjtnant), som först fick ordet, instämde med Morath och yrkade i den ållmänna säkerhetens namn. sträng och snabb rättvisa. Hr Lagersvärd likaledes, tilläcgande att hofrätten skulle spörjas om orsaken hvarföre ej målet redan var afgjordt. 2) Detta af br Morath väckta förslag, som åsyf-) tade att den lagstiftande makten skulle öfvertaga ett åliggande, hvilket egentligen tillkom den lagskipande makten, var den tiden icke alls ovanligt. Riksdagshandlingarne utvisa aft rikets ständer ganska ofta genom sina deputationer läto skärskåda och sedan sjelfveaf-! gjorde i sista instansen både tvisteoch brott-. mål till tidens vinnande. I mål af större vigt och ömtåligare beskaffenhet tillsattes särskilda kommissioner, som summario pro

21 oktober 1868, sida 3

Thumbnail