Kära mamma, utbrast Dora helt bestört, du får lof att vara modig! Men hur kan jag väl vara det, när du talar om dränkning och kattungar på ett sådant ohyggligt sätt och vill lemna mig? Jag vill inte lemna dig; men... Nå, men hvarföre då inte taga emot den plats som mr: Templemore erbjuder dig? frågade mrs Courtenay, helt och hållet förgätande huru ond hon var på denne. På det sättet behöfva vi inte skiljas åt, och Les Roches är ett förtjusande ställe, och jag är säker -om att han skulle gedig en ganska vacker dön. Dora teg; Ja, äfven hon kunde inse -alla fördelarne af detta förslag. Det skulle vara en hamn:i stället för: en stormig resa, fred och hvila i stället för motgång och nöd; men äro icke dessa stundom nyttiga, och lurar icke ofta en fara i den ljufvaste lott? Fara! — hvilken fara? frågade stoltheten och.svarade genast: Jag fruktar inte någon sådan. Jag står säker för allsådan fara. Detifanns fordom en dårskap, men jag har trängt den tillbaka så djupt, att den aldrig mera skall träda i dagen — nej, aldrig! Pala derföre inte till mig om fara. Men samma tanke, som Dora sålunda tillbakavisade, kom nu från hennes mors läppar. Kära barn,, utbrast hon plötsligt tröstad, tro du mig, det är i alla fall bestämdt mr Templemores afsigt att gifta sig med dig. Han vill bara först se huru du och Eva komma öfverens. Mammap, svarade Dora lugnt, jag har inte någon önskan att öfverlemna mig åt sådana tankar — det är inte rätt. Föröfrigt är jag stolt och tycker inte om det. Låt den enda frågan bli den, om jag skall eller inte skall bli Evas guvernänt?