Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 3

UTRIKES SPANIEN. Det af justitieministern utfärdade dekret som upphäfver jesuiterorden i Spanien är af följande lydelse: I kraft af den myndighet som blifvit mig förlänad såsom medlem af den provisoriska regeringen påbjuder jag, i samråd med den senare och i min egenskap af justitieminister, upphäfvande på halfön och angränsande öar af den ordensinrättning som kallas Jesu sällskap. Inom tre dagars förlopp skola alla dess seminarier och skolor vara stängda. Provinsernas myndigheter skola taga i besittning ordens rörliga och fasta egendomar enligt bestämmelserna i det kongl. dekretet af den 4 Juli 1835. Medlemmarne af det upphäfda sällskapet få icke örena sig för att lefva i gemensamhet, de få icke ära ordensdrägten och ejheller underhålla någon förbindelse med sällskapets öfverherrar vare sig inom eller utom Spanien. Erkebiskoparne, biskoparne och alla de som utöfva borgerlig eller kyrklig lagskipning uppdragas att biträda vid utförandet af dessa bestämmelser, i enlighet med pragmatiska sanktionen af den 2 April 1767 och den påfliga skrifvelsen af den 21 Juli 1773. Ministern för benådningsoch justitieärenden. Antonio Romero Ortiz. Patrie omtalar dispositionerna för de förestående konstituerande nationalförsamlingsvalen. Omröstningen, säger bladet, skall bli så omfattande och allmän som möjligt. Röstberättigad är hvarje spanior som. är 21 år gammal och är i besittning af sina borgerliga och politiska rättigheter. Man anslår samtliga valmännens antal till något öfver 2 millioner. Omröstning kommer: att verkställas i hvarje församling, hvars folkmängd ungefär belöper sig till-9500; omröstningen skall bli hemlig. Hvar och en som icke kan skrifva kan i öfvervaro af valkomitens ordförande diktera namnet på sin kandidat. Den konstituerande nationalförsamlingen skall, efter uppgift, bestå af 350 medlemmar. Valen komma antagligen att försiggå omkring medlet af nästa månad, och församlingen skall då sammanträda den 15 December. Det erfordras nemligen 14 dagars uppskof för att de deputerade från Cuba, Portorico och de andra kolonierna må få tid att infinna sig i Madrid. Röranda ön Cubas ställning till den spanska revolutionen anmärker Opinion Nationale: På öarne Cuba och Portorico finnas 300,000 slatvar och 250,000 mulatter eller fria svarta, som med feberaktig otålighet afbida hvad den i Madrid segrande friheten kommer att besluta med hänsyn till deras öde, Hvad mer är, de 600,000 man starka hvita invånarne önska och yrka likaledes till största delen slafveriets afskaffande; derför att denna institution fortfarande håller stora faror sväfvande öfver deras hufvuden. Den revolutionära juntan vet detta lika väl som vi, då de delegerade från Cuba och Portorico, som i November 1866 blefvo utnämnda till medlemmar af en kommission, hvilken i Madrid skulle undersöka frågan om arbetet i kolonierna, vägrade att taga del i kommissionens arbeten derför att tendensen i den förelagda frågan uppenbart var att bibehålla slafveriet — en politik, som hvarken öfverensstämde med koloniernas behof eller nationens ära. NORD-TYSKLAND. Från Berlin skrifves till Berlingske Tidende: Det torde vara er och Berl. Tidendes läsare bekant, att i Sönderborgs och A.ugustenborgs härader valdes dansksinnade män att bekläda de i lagen om landtkommunernas styrelse föreskrifna förtroendeposter, och att dessa derefter blefvo inkallade för landtrådet för att aflägga eden till deras nuvarande herre, konun gen af Preussen. Under erkännande af denna eds fulla betydelse ha dessa förtroendemän vägrat aflägga denna ed, derför att de icke finna den föreskrifven i den ofvannämnda lasen. Såsom vi i detta ögonblick ur säker källa erfara betraktas detta uppträdande af den preussiska regeringen som ett farligt statsupplösande steg af ett landsfiendtligt arti, hvilket erhållit sina order från Kjöenhayn, och det är ålagdt landtrådet i Sönderborg, att låta samtliga kommunalembeten, som socknemedlemmarne vägrat eller fram-!