Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 3

tisk Princlb, tär Kallev sjelf I ND.Å ett Könkret fall framställer en åsigt, rak motsatt den, som några dagar förut yrkat at en annan medarbetare i samma tidning Det är onekligen att gå för längt i sin for dran på aidras konseqvens, medan man sjel i den vägen tillåter sig verkligen kolossal: friheter. För öfrigt — och detta är hufvud frågan — skall man aldrig kunna i en tid ningspolemik bevisa något i sak genom at hos den bekämpade tidningeh upptö en sken bar eller verklig inkönseqvens. I den periodiska presseh göra sig så mångahanda åsig. ter och meningar gällande från så olika håll att en fordran på enhet och likartad hållning i hvarje detalj blir en absurditet. De må vara nog, att de stora Fre bee. rg fasthållas och något så när följdriktigt tillämpas. Man har exettpel på tidningar, som ej ens i det fallet göra sig särdeles mycket samvete. Och härmed ett farväl åt Kalle och hans funderingar, fast nog mycket tokroligt eller befängdt skulle återstå att i dem uppvisa, Vi förmoda, att han ej i vårt uppträdande vill vara nog elak att spåra någon skandal, lå vi ju hela tiden efter förmåga sökt hålla ss till sak, ej till person, enligt vår oförstipliga mening ett förfaringssätt, som alltid vorde skydda för den beskyllningen. För öfigt be vi honom vara öfvertygad, att hans ättighet att ega en åsigt, afvikande från lertalets, aldrig synts oss omtvistelig, blott an icke framburit den på ett sådant sätt omban gjort. Vill han i förestående se ett bestraffande tendensstycke, så tager han ullkomligt fel; för oss har det komiska i ög grad varit öfvervägande. Som Kalle edan lofvat att icke göra så mer,, hoppas i att saken härmed är slut; i alla händeler, äfven om han skulle göra några yttergare fula gubbar,, komma vi att låta hoom bällas, i fall det kan göra honom ett Öje.