Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 2

sig af första möjliga tillfälle att närma si sin niece. Hon fattade hennes arm, höl henne fast och tvang henne med plötslig våld att stanna på vägen, medan de andre giogo framåt. Nån, sade hon, ifrigt stirrande in i hennes ansigte. Hvad menar tant? svarade Dora lugnt Du vet ganska väl hvad jag menar,, återtog mrs Luan med en viss häftighet, Ja, det vet jag, tant, och jag vill säge mitt svar: han skall lika snart fria till tan som till mig. Mrs Luan stod som förstenad, och Dore begagnade sig af hennes bestörtning för at göra sig lös ifrån henne och skynda bort til e andra. Vi skola äta middag på värdshuset Hvit Hästen! ropade Eva ifrigt, i ået hon kon springande fram mot Dora. Pappatror at ni skall tycka att det är roligt att för er gång äta middag i ett franskt byvärdshus, Ja, det skall bli i högsta grad angenämt svarade Dora gladt. Hvita Hästen låg vid ingången till byn Det var ett sådant värdshus som målare svärma för — ett gammalt, lågt hus, mec tunga gaflar, under hvilka djupa skuggor lurade. Det fordom röda teglet hade af tider fått en mjuk, brun färgton; dess små regelbundna fönster voro försedda med mycket små grönaktiga glas, som nu gåfvo återsken af den nedgående solen, och dess höga skorstenar utsände kransar af bla rök, som längsamt dref bort för vestanvinden. Allting i detta stilla hus hade ett fridfulit och vänligt utseende. Det stod vid vägen, skuggadt af två stora träd, vändande mot söder och seende märkvärdigt sn och hemtrefligt ut. Höns kacklade framf den öppna dörren, hvarigenom man säg el