Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 2

seende. Hon svarade honom sällan, utom med ett eller annat enstaka ord, men horn hade ett vältaligt ansigte, på hvilket tankarne skiftade med blixtens snabbhet, et! par djupa, mörkgrå ögon och en allvarlig men på samma gång naiv gratie i blick och hållning då hon lyssnade, som förlänade henne någonting af barndomens oemotständliga tjuskraft. Hon hade äfven en liflig uppfattningsgåfva och såg mycket som hennes omgifning icke anade. Men mrs Luan, hvars känslor hvarken vorc djupa eller fina, såg sakerna på ett helt olika sätt. Hon observerade sin niece och mi Templemore med oafbruten uppmärksamhet. och hennes ansigte mörknade, då miss Moore plötsligt kom tillbaka till dem. Ack, mr Templemore, sade denna dam mycket ifrigt, såsom ett slags förevändning för sin plötsliga ankomst, berätta oss sagan om den här kyrkan — sagan om djefvulen, ni vet. Ack ja, för all del, tala om den! ropade mrs Courtenay, som nu kom fram till dem. Sagorna om honom äro så intressantal Åh, det är bara den gamla vanliga historien. Djefvulen hjelpte byggmästaren att uppföra kyrkan på de vanliga vilkoren; men istället för att uppfylla sitt kontrakt vände sig den skälmen till byggmästare till en helig munk, som befriade honom och sände djetvulen bort med lång näsa. . Mrs Courtenay såg ut att vara besviken i sin väntan. Den stackarn!, sade hon i en nästan klagande ton. Hvad det är ofta som de narra. honom Ja, det är för bedröfligt, svarade mr Templemore med mycket allvar. Det fanns nu ingenting mera att se; de lemnade kyrkan, och mrs Luan begagnade