Aftonbladet – 19 oktober 1868, sida 2

Manufakturdiskonten. Om man hade föreslagit, att hela denna nrättning borde indragas, såsom ickervarande idsenlig, så vore kanhända ingenting att ljärom säga,, yttrade i andra kammaren hr Sääf från Norrköping vid nästförflutna rikslag, då ett bankoutskottets betänkande föreIrogs; innefattande ett förslag: att minska nanufakturdiskontens kreditiv i riksbanken rån 2,250,000rdr: till 2,000,000 rdr. Det far EA höra den ärade representanten ormligen vidgå, att ifrågavarande inrättning cke var tidsenlig, och att man ingenting unde säga ifall densammås indragning i dess welhet föreslagits. . Vi taga utsagon för god, ch räkna på hans medverkan ifall ett dyikt ändamålsenligt förslag framkommer. Alla de, som allvarligen sysselsatt sig med wtt uttänka lämpligaste sättet: att tillvägagå rid embetsverkens reorganisation, hafva funlit, att den diskontlånerörelse ett civilt kolegium bedrifver är em utväxt som bör borttagas. Virtillhöra icke dem; som anse hela kommerskollegium öfverflödigt, ty dess verkningskrets kunde vara omfattande nog, utan befattningen med en diskontrörelse, soni onekigen lämpligare borde förläggas till någon dera af-statens penningverk; --Men är det alldeles omöjligt ävägabringa en tidsenlig förändring, då är det bättre att sjelfva kollesium uppbör och dess funktioner öfverlåtas till någon blifvande byrå i finansministerium, PA det är alldeles påtagligt, att vid en sådan yttning diskontrörelsen icke kan komma att följa med. ! Egendorligt nog har vid de många riksdagar, när under !en eller annan form mantfakturdiskontfrågan varit föremål för allmän pröfning, nästan ingen uppträdt till försvar för nuvarande organisation, utan de flesta; som talat emot reforfö, hafva temporiserat, det vill säga begärt uppskof, enär den nuvarande tidpunkten, icke är lämplig. Tidpunkten blir aldrig för alla lämplig, ty alltid finner någon sig antingen i sina intressen eller i sitt föreställningssätt besvärad af förändringen. Att sett kraftfullt byråkratiskt. inflytande: uti denna re lyckats göra sig gällande det är obestridligt. Den förmenta ömheten om -låntagarne, hvilka skulle fara för-skräckligt illa, äfven ifall sådan förändring vidtogs: att :sammä tagna finge mot sammö, papper låna lika mycket penningar på likartade. vilkor i riksbanken, är. wvisserligen rörande, men också temligen genömskinlig. Nu var vid 18687åts riksdag ingenting ännat föreslaget än att: riksbanken skulle, I d stället föratt lemna: kreditiv tilldiskontrörelsens bedrifvande af ett civilt kollegium, sjelf utlåna sina fonder till industriidkare. ngenting är enklare än detta och man bör väl sträfva för en förenkling, ty ett tungt mäåskineri förspiller såväl tid Som arbetskraft... Låt oss.se huru :en. del af dessa riksbankens fonder uider nuvarande -förhållanden komma till den industriella verksamheten, . Det är en lika. otrolig. som konstig omväg man tvingat penningkapitalet att taga. Riksbanken lemnar pengar till kommmerskollegium. ! st Kommerskollegium lemna pengar till. förläggare i Eskilstäna. — t Förläggare i Eskilstuna lemnar pengar till fabrikanter. 4 Ar ej detta såsom Excellensen Toll yttrade:Den nådigst anbefallda omvägen! Kunna ej fabrikanterna i Eskilstuna -med nutidens lätta kommunikationer finna vägen till riks banken utan att det upptagna lånet. först skall genomlöpa både kommerskollegium och respektive förläggafes händer. Vill någonink billa !0s8 att dylikt pennivgkapital, vär det ändtligen råkar i arbetets tjenst,. kan. vara lika billigt, söm om det erhölls uturriksban ken direkte. Meh äfven Om förläggarnes namn erfordras. föratt gifva papperet till räcklig-kredit; så är dock kommerskollegii tillgöranden idessa lånetrunsaktioner öfvert loppstternipgat.s Nu vär föreslageVatt berörde diskontwörelse skulle flyttas till riksbanken, ej upphöra; vidarö att manufakturdiskonten icke skulle behöffa idrifva sina, fordringar utan: kunde. aflemna lånehandlingat, för. sin kreditivskuld tilFriksbanken;:som skulle fort sätta diskontrörelsen; men bankoötskottet hade troligtvis Vid MUrmäre, Pärernde funnit en flyttning; med -allå;de konstlade utlåningsgrunderna, omöjlig, hvådan utskottet; som ansåg att man någongång hörde vidtaga tjedliga mått och steg för att ernå en önskvärd förenkling och att retormvänmerna ej borde ng låta sig afspisas med deöbotfärdigas förhinder,, i stället föreslagit: att kreditivet nu .skulie. minskas med-omkring en.niondedel. Detta moderata förslag mötte det vanliga motståndet. När Hr kommersrådet Sjöberg under förklarååde att hela deönifrågavande låneinrättningen icke motsvarade, ja icke ens kunde motsvara sitt ändamål, och att den derföre numera icke kunde vara tidsenlig; men talaren på samma gång tog sig friheten att till kammarens behjertande framställa de ömsmande omständigheter som findas för handen i den tryckta ekonomiska ställnihgen i landet, hvilken så hämmande inverkade på all industri, så gjorde han i sanning ickeindustriidkarne någon tjenst, ty det. är snarare att förringa deras kredit och anseende att oupphörligt söka beteckna dem, såsom nödlidande. Alla som göra anspråk på att tillhöra framåtskridandets sak; böra icke försumma något tillfälle att medverka till väl behöfliga förenklingar. När riksdagen har en bank och ett riksgäldskontor och staten ett statskontor, så syrasi sanning alla andra civila em betsverk böra kunna befrias från utlåning af penningar i vidsträcktare mån än söm erfordras för att fruktbargöra omhänder hafvande fonder. I sammanhang härmed tillåta vi ss vidröra den oerhördä pp gps att konungen och statsrådet allt emellanåt åtaga sig en bankdirektions funktioner. fina I trots af det motstånd, som utvecklades emot bankoutskottets ofvan omförmälda försläg, antogs detsamma af andra kammaren, sedan hr Julius Lindström lagt sina goda skäl och hr Carl Ifvarsson sitt.stora inflytande i den rätta vågskålen; Någon gång under nästa generation blir väl denna solklara sak. ordnad, ty i tidernas längd. kan man väl ej undgå att finna omg löjligt att en bank; som sjelf drifver diskont och kreditivrörelse, skall i samma stad utlemna penningkapital till ett civilt embetsverk för att dermed idka diskontrörelse. I fall de begge -låneinrättningarne .behagade kollationera sina respektive skuldregister, så kunde man -kanske öfvertygas derom, att låntagarne hos kommerskollegium ej äro alldees obekanta i riksbanken,