Aftonbladet – 16 oktober 1868, sida 2

dock anat, att på en bit väg om en half timmas fart hvarje dag öfver en fjerdedels illion menniskor skulle färdas. Detta är på den underjordiska som mynnar i City, och sträcker sig åt West-End, och ändock har man de många andra, hvilka liksom en solfjäder utbreda sig åt alla väderstreck med City till centralpunkt, hvartill kommer en massa ångbåtar, privata åkdon, omnibusar, droskor, och dessutom mängden af dem, som till fots fortskaffa sig. Trafiken tilltager också dag från dag, och snart är det omöjligt ibland att korsa en gata, hvilket redan förut varit lifsfarligt. Någon hjelp blifver välnär jernvägen från VWest-End längs Thamesen blir färdig nästa år, ty den kommer att förena alla bangårdar, och en hop droskor försvinna då. Man arbetar derpå af alla krafter, sedan tvistefrågorna om expropriationer blifvit afgjorda. Penningar för denna dyrbara anläggning finnas redan längesedan i kassan. Den nya marknadshallen i Smithfield, hvarest kött, fågel, grönsaker, fisk, m. m. skola säijas, nalkas med stormsteg sin fullbordan och torde öppnas om en månad. Det är en storartad, praktisk byggnad, ej grann men vacker och smakfall samt i allo beqväm, hvilket visar sig bäst derigenom, att alla bodar deruti redan äro uthyrda till belopp, som redan visar god behållning för staden at anläggningen. — Byggnaden är uppförd på pelare, just öfver den plats, hvarest den unerjordiska jernvägen skär och förenar sig med den äfven underjordiska som sammanbinder alla bangårdarne, hvilka äro ändpunkter för hela Englands jernvägsnät. Således kunna produkterna från hvilken del af England som helst direkte från afsändnvingsorten utan omlastning föras till salutorget, hvarest präktiga under och öfver jorden inredda maasiner finnas. Hittills har man måst med åkdon föra till torgs varorna från de olika bangårdarne, hvarigenom dessa genom vanvård ofta skadades, och en förfärlig trängsel å de trånga gatorna uppstod.