Aftonbladet – 16 oktober 1868, sida 2

— Italienska operan gafigår med La Sonnambula sin första representation i Mindre teaterns salong för fullts hus och under lifligt bifall, som företrädesvis egnades signora Dalti-Guadagninis utförande af titelrollen i Bellinis intagande tondikt. En synnerligen anslående apparition, sydländsk Hiflighet i föredrag och aktion, samt en förvånande koloraturfärdighet, som i de begge. ariorna gjorde sig gällande, samverkade att göra denna artist till föremål för auditoriets ofta upprepade, varma hyllning; och äfven signor Bentami, såsom Elvino, samt signor Colon, i grefvens parti, gjorde genom fördelaktigt utseende och röstens friska välljud i allmänhet angenämt intryck. Med afseende på intonationen lemnade samtliga artisterna ett och annat öfrigt att önska, då de understundom icke rätt väl kommo öfverens med orkestern, hvaremot Elvinos och Aminas begge dubtter, synnerligen den första, en bland Bellinis skönaste melodier, gåfvo prof på en ensemble af utsökt finess, hvadåan dessa nummer blefvo af allt hvad representationen företedde det mest helgjutet tillfredsställande. På operans glansnummer, andra aktens berömda final, inverkade åtskilliga öfverdrifter i föredraget temligen störande. HElisas parti var genom duettens uteslutande reduceradt till något alltför obetydligt att vi derpå skulle kunna grunda ett omdöme om signora Domasi. Kören röjde mycken svaghet, som, då den synbarligen egde sin grund i nybörjares timidite, emellertid under fortsatt öfning och upprepade framträdanden snart torde lemna: rum för den hemmastaddhet som ännu saknas. Dekorationerna hedrade sim mästare, och misen-scånen var i allmänhet i hög grad tillfredsställande. Orkestern spelade sin roll med en raskhet och sehwang i det hela, som jorde att ett och annat detaljfel lätteligen De brister, som under do, hindra oss på in. tig glädje välkomna j ällskapet såsom målsman genre, hvars melodiska herrlighet ensam för sig är en källa till sanna konstnjutningar, och ännu mindre att med beundran erkänna den utomordentliga viljekraft och esprit darrangement hos Mindre teaterns direktion, hvarpå man här fana så många prof och som i högsta grad äro förtjenta af allmänhetens aktuing och uppmuntran. — vn vaf i går för gängen Cendrillon, komedi i fem akter af Theodore Barricre, förut hos vår publik bekant som författare (jemte Capendu) till Så kallade hedersmän samt i öfrigt söm möd