fann mrs Luan sittande uppe och väntande på henne. Har du hela tiden varit i kyrkan? frågade hon. Nej, jag har varit hos en sjuk qvinna. Var mr Templemore der? Ja, det var han. Mrs Luans ansigte nästan Jjusnade; men Dora var alltför upptagen af sina egna tankar för att se det. Hon var icke sorgsen, hon var icke olycklig; men det dröjde länge, länge innan hon kunde somna den patten. (Forts. följer.)