Nr, ARE RRRV strande ansigtet, de tankfulla grå ögonen och det vackra guldfärgade håret, som med ett blått band var bundet bak på det intagande grekiska sättet. Ack, hvilken dårskap är det inte då, att glömma lifvets korthet och tidens förrädiska makt ! Och äfven mr Templemore hade rätt; ty utan tvifvel innehåller döden dessa båda lär domar. Den lär oss att beherrska oss samt redikar lyckans visdom. Sälla äro de som icke ha allt för svårt att försona dessa båda saker! Madame Bernard kom nu in, och mr Templemore aflägsnade sig nu med dessa ord : Jag kommer tillbaka om en stund. Der går en engel till menniska, sade madame Bernard med lifligt eftertryck, i det hon tog en stol och satte sig ned vid den sjukas säng. Han satt hos Nanette hela förliden natt. Doktor Richard skulle göra allt för mig, fortfor hon med en viss sjelfbelåtenhet, i det hon tycktes taga hans godhet mot den sjuka qvinnan såsom en personlig artighet mot hevne sjelf. Men det är eget att se huru alla menniskor, utom monsieur Theodore, ha tyckt om mig: Nanette, som nte kunde med någon annan, var alldeles örtjust i mig. : Hon var en from qvinnax, sade Dora, fölande sin egen tankej ång, och jag är säker m att hon älskade Cu N Jag erimrar mig ury hon en gång sade mig att hon, då hon låg raken om nätterna och såg stjernorna tindra, å himmelen, brukade känna sig full af aun— Iran och glädje öfver den Allmäktigea ston. et. (Forts. följer.)