å att min Eva kunde falla i hans händer. et är visserligen inte sannolikt; men ingen kan veta hvad som kan hända. Jag såg en gång ett barn, ett vackert, litet barn, som den karlen hade dödat, det var här i staden, och jag skall aldrig glömma modrens förtviflade klagan. Och det finns inte något sätt att förekomma detta, frågade Dora. Nej — hans kolleger känna nog hvad han år för; men liksom alla falska profeter, har an sina lärjungar, isynnerhet bland de okunniga och fattiga; och som karlen inte är grym eller elak, utan endast dum och okunnig, be. drar han sig sjelf lika väl som sina anhänZare. fan har då således äfven tagit lifvet af den här stackars varelsen, mr Templemore? frågade Dora. : Det vågar jag inte påstå, men det skulle inte förvåna mig om så vore. Ervellertid stötte han sig med henne, och så skickade hon efter mig; men jag är maktlös. En lång tystnad uppstod, hvilket gjorde att man tydligt kunde höra Nanettes tunga andedrag. Solep var nära att gå ned och ett strålande purpurskimmer fyllde hela rummet och bredde en rosig glöd öfver den döende qvinnans ansigte. Från det ställe, der Dora stod, kunde hon se ned på madame Bernards hus och in i sitt eget rum, hvars fönster hon hade låtit stå öppet. Hon tänkte a allt det hon hade drömt der och på all en bittra sorg hon hade känt, och hvad Toktes nu allt detta betyda, när hon såg på Nanette. Tre och sjuttio års bekymmer, fatigdom och svåra motgångar stodo skrifna i let bleka, aftärda ansigte hon såg framför ig. Men hennes historia skulle snart vara 1tplånad af dödens hand, och hvilket spår skulle väl bli lemnadt qvar deraf uppå for