— Offentliga föreläsningar. MHufvudstadens invänare äro nu åter i tillfälle att begagna sig af det mäktiga bildningsmedel, som populära föreläsningar erbjuda. Två föreläsningsserier fortgå för närvarande samtidigt och öppnades den ena i måndags, den andra i går. Ett antal vetenskapsidkare, hvilka nitälska för folkhögskolesakens befrämjande, ha anordnat en följd af föreläsningar till förmån för folkhögskolefonden. Det var denna föreläspingsserie, som öppnades i måndags af do centen Dietrichson med ett föredrag om Leonardo da Vinci och hans törnämsta konstverk: Nattvarden. Med vanlig elegans i framställningen meddelade föreläsaren en kortfattad teckning af den store konstnärens lefnad, hans förhållande till sin samtid samt hans mångsidiga konstnärliga och vetenskapliga verksamhet. Öfvergående slutligen till det konstverk, som förnämligast bidragit att göra Leonardo da Vincis namn odödligt, redogjorde hr Dietrichson för dess tillkomst, för de kompositionens och utförandets förtjenster, som gjort detta verk till kanske det yppersta, målarekonsten frambragt, samt slutigen för de missöden, som nästan helt och hållet tillintetgjort detsamma. Föreläsningen, som hölls i Vetenskapsakademiens nya, för sitt ändamål förträffligt inrättade hörsal, bivistades af enkedrottningen, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt af ett antal åhörare, visserligen icke obetydligt, men dock vida mindre än lokalen kunde rymma. Den andra föreläsningsserien utgör en fortsättning af de offentliga föredrag, för hvilkas anordnande statsanslag förut varit beviljadt och dem vederbörande komite synes finna utväg att fortsätta äfven nu instundande vinter, ehuru statsanslaget icke vidare blifvit anvisadt. Den öppnades i går afton på Stora börssalen af fil. dr C. F. Bergstedt med ett föredrag om språk och språkforskning. Föreläsaren lät sina åhörare kasta en blick in i språkens utvecklingshistoria, visande med en mångfald af exempel huru vid en analys af de ord, som tillsammans utgöra ett språk, det befinnes, att de särskilta delar i hvilka de kunna upplösas, till och med blotta böjningsändelser och dylikt, varit ursprungligen särskilta ord, hvilka återigen i sin ord-, ning kunna på samma sätt genom en ytter-, ligare analys upplösas uti andra ord o. s v., 1 så att man slutligen inom hvarje språkstam ! ytterst finge i behåll blott ett högst obetydligt antal — endast några hundrade — egentigen ursprungliga ord eller rötter. Dessa förhållanden, som man vid idkandet af språkstudier väl tycker sig understundom skymta, men om hvilka blott den, som sysselsatt sig med språkforskning i egentlig mening, har någon verklig kännedom, framträdde i herr Bergstedts föredrag på ett särdeles klart och efvande sätt och öppnade för de talrika åhörne vyer till. ett område, som säkert varit r flertalet ibland dem okändt, ehurun!f Ave EIDOT SAKEN IEEE ATERN AED JF mm mo mn fm