Hon sjönk i denna dvala för en timme sedan. Tilldess hade hon fullt medvetande. Stackars gamla Nanette! Denna qvinna hade en ädel stolthet, miss Courtenay. Hennes ständiga klagan var, att hon på sista tiden icke hade varit i stånd att arbeta. Men hon hade äfven sin svaghet. Hon bad innerligt om att inte bli förd på hospitalet, och då jag gaf henne mitt hedersord på att rädda henne från denna olycka, kände hennes tacksamhet knappast några gränsor. Hon af mig till och med det der vackra minia;yrporträttet, som har så mycken likhet med er. Vet ni om hon har några slägtingar, som jag kan ersätta för en så värdefull Jäfva ?n Nej, hon har inga sådana. Men ligger hon för döden, doktor Richard? Ja, miss Courtenay. Ni beklagar välinte Att fängelsedörren öppnas och den stackars fången befrigs? Tänk på hennes sorgliga, ensliga lif och säg om det inte är en Guds barmhertighet att hon blir kallad hädan. Ack, hvarföre har jag under hela deona id ej varit här, tänkte Dora med liflig sjelfförebråelse. Hvarföre har jag varit så uppagen af mina egna tankar att jag glömt lenva stackars varelse, som Gud tyckes ha tverlemnat åt mina omsorger ? Jag hade kanske kunnat rädda henne, utertog Templemore efter ett ögonblicks tystrad, ehuru sjukdom vid hennes år ofta är arlig; men Petit har varit hos henne. Peit, fortfor han, besvarande Doras frågande blick, är en man, som vetenskapen gifvit illåtelse att taga lifvet af folk. Han är vemligen doktor endast på grund af sitt diblom, icke i verkligheten. Jag ötverdrifver nte, när jag säger, att denne man sprider löd hvarhelst han kommer. Jag harsett huru an går till väga och ofta med ångest tänkt