Aftonbladet – 13 oktober 1868, sida 3

värdigt ett bättre öde. 2) Vi skola anvisa eder frihetens väg. Följen den , med beslutsamhet men alltid framskridande med klokhet och utan att i ringaste mån undandraga eder lydnaden för lagarne. Vi skola bli de första att respektera dem. Om I verkställen och respekteren dem gör hvar och en sin skyldighet, förtroendet blir ömsesidigt och Europa skall få se att detta follz, som sades vara så sjunket, kan gifva lärdomar af patriotism och storhet åt alla folk i verlden. Glömmen icke att friheten fullständigas genom ordningen; stödjande hvarandra omöjliggöra dessa två principer både tyranniet ofvanifrån och tyranniet nedifrån. Jag lofvar er att de individuella rättigheterna skola bli samvetsgrannt respekterade och alla reformer, alla ekonomiska, administrativa och politiska intressen skola bli respekterade och tillgodosedda genom kraftfull täflan mellan oss som representera den revolutionära rörelsen. Uppriktiga patrioter böra vi alla sammansluta oss, och I skolen uti regeringskretsen få se män så upplysta, så redliga och lifvade af sådana känslor för ert bästa, att I icke skolen kunna hindra er ifrån att bistå dem och skänka dem ert bifall. Erkebiskopen af Valencia, biskopen ai Huesca och patriarken af Indien äro de första spanska prelater som anslutit sig till revolutionen; den förstoämnde helsade Prim på bangården, då denne for igenom Valencia; den andre erbjöd revolutionsjuntan sina tjenster och den tredje har haft en lång rådplägning med Serrano. De flesta provincialjuntorna ha enträget yrkat bekännelsefrihetens proklamerande, den provisoriska revolutionsjuntan i Madrid har äfven uttalat sig i denna riktning. Den 8 d:s på aftonen anställdes i Madrid en stor manifestation till förmån för bekännelsernas frihet och jemnlikhet. En talrik skara tågade genom staden med musik i spetsen och föregången af en upplyst transparent, innehållande inskrifterna: Ner med konkordatet! Ner med tyrannerna från Rom! Lefve det fria Rom! Hela Madrid var äter illumineradt. Den 9 skulle en stor tjurfäktning ega rum och bivistas af juntan och generalerna. Gaceta de Madrid för den 9 d:s meddelar en af centraljuntan utfärdad deklaration rörande de statsborgerliga rättigheterna. Den proklamerar allmän rösträtt, religionsoch undervisningsfrihet, föreningsoch församliogsrätt, tryckfrihet, för hvilken kommer att särskildt lagstiftas, vidare decentralisation af förvaltningen, hvars handhafvande kommer att öfverlemnas åt kommunerna och provinserna, jurydomstolar, likhet inför lagen samt domarenas oafsättlighet. Om nägra al de nya männen i den nuvarande ministören meddelas följande notiser. Den vigtigaste och kinkigaste posten, hvilken det gällde att bringa i skickliga händer, var notan tvifvel finansministören. Figuerola, som nu öfvertagit det ansvarsfulla uppdraget ati förvalta Spaniens finanser, tillhör det progressistiska partiet och har gjort sig känd genom sin parlamentari örmaga. Liberte anmärker: Figuerola är en liten man, något blek och af lidande utseende, men mild och välvillig. Om han någonsin tänkt på att reorganisera Spaniens finansväsen är visserliger tvifvelaktigt. Times korrespondent betecknar honom säsom en utomordentligt ifrig och radikal anhängare af frihandelspr spår att valet af denne man skall lycka för landet. Märkvärdigt nog — tilllägger korrespondenten — har den allraförsta perioden af den nya regeringens verksamhet i finansielt hänseende varit gynnad af lyckan Revolutionsjuntan förefann nemligen, då den tillträdde sin ställning, en redbar kassabehållning af 152 millioner francs, hvilka hade blifvit uppburna af premierministern Conchas genom energiska indrifningar i provinserna, särdeles i Barcelona och Cataloniens blomstrande distrikter. Med denna reda behålling i handom — hvilken i bändelse af ett ngre borgerligt krig snart skulle gått uppi krutrök var juntan i stånd att klarere alla ögonblickliga utgifter till Jandets största tillfredsställelse. Alla löner och pensioner blefvo purktligt utbetalda den 1 Oktober. Statslotteriet drogs den 3, och kursen på statspapper steg. I normala tider bör det icke vara någon så kinkig uppgift att bringa Spaniens finanser på fötter igen. Landet eger outtömliga hjelpkällor både i åkerbruket och den inre industrien. Om blott den allmänna krediten blir befästad, skola således också tillräckliga kapitaler komma fram. Olyckligtvis är dock landet för närvarande icke i detta normala tillstånd i anledning af missväxt och de lägre klassernas arbetslöshet. Korresponderten slutar sina anmärkningar om Spaniens finansiella ställving med att yttra sitt beklagande öfver att åtskilliga juntor i provinserna af ett förkastligt sträfvande efter popularitet låtit förleda sig att nedsätta afgiften på flera vigtiga artiklar, deribland tobak, och att juntan uti Madrid, för att icke falla i onåd hos befolkningen, likaledes varit nödsakad att nedsätta tullafgifterna med en tredjedel till den 16 dennes. Till detta kapitel hör äfven dei Malaga, Valencia, Saragossa och Barcelona efter Madrids exempel upprättade nationalverkstäderna. Juntan gifyver arbetarne på dessa verkstäder en dagspenning af 6 realer, och de beväpnade personer som skola skydda egendomen erhålla hvardera 10 realer. Om utrikesministern Lorenzana saknas närmare upplysningar. Förut hette det att Olozaga skulle öfvertaga utrikesministören, men denna underrättelse har visat sig rhastad. Olozaga skildras om en klok och skarpt beräknande man, hvilken först vill se hur det hela utvecklar sig, förrän han intager en bestämd ställniovg. Iorit tern Sagasta är advokat och hittilis redak r tidningen Iberia, omkring 40 år gammal; han för en fvad penna, gäller f cket encrgisk karakter och var i ;m som blefvo fängslade sfter den oly irrektionen I Juni 1866. Lopez Ayalo hör den iibe i en af Ik Serranos PN ten GG ho Am at om me rotest har tidniuprodugar till och med cerat den i sina spalte må var ig om den en låtit anslå uti alla städer i Spanien. — Infarten Don Juan af Bourbon har, enligt ett telegram från Agence Ilavas, a t rättigheter till 5 rona till förmån sin son, infar Don Carlos. Afsägelseakten, daterad Paris den 3 Oktober 1868, är följande lydelse: Som jag icke eger någon annan ärelystnad än Spaniens lycka, d v. s. mitt kä derneslands inre välstånd och yttre anseende, tror jag mig böra al ARh afctärmrnr mim hä nAmM alla mina