Aftonbladet – 12 oktober 1868, sida 3

framgick skakades som af en åska af utroIl pen: Lefve nationalsuveräniteten! t) Öfverallt på baneren, på draperierna och på sköldarne som prydde fagaden af cortesalatset läste man orden: Ner med bouronerna!s Revolutionsjuntan, som var församlad under cortespalatsets portik, öfvervar defileringen. Juntans president, Madoz, beI kräftade uti ett vackert tal folkets och armens förening. Derpå omfamnade Ros de Olano, truppernas öfverbefälhafvare, juntans 1 I president. 1 Madrid har ännu aldrig bivistat en mera storartad fest: befolkningens känsla utbröt i jefter den officiella entusiasmen; hela befolk-fningen var utgången för att möta segraren -I vid Alcolea. Några ögonblick efter revyen I J anlände han till bangården, der alla de reI volutionära myndigheterna väntade honom. Då marskalk Serrano till häst passerade I Carrera San Geronimo kände entusiasmen -licke mer några gränser: massans vågor bortförde honom under yrande, ursinniga jubelrop... Alla händer sökte hans; folket hakade sig fast vid länden och sidorna af hans häst, och marskalken, buren af detta menniskohaf, ankom till Puerta del Sol. Efter hertigen de la Torre kommo generalkaptenen Ros de Olano, Jovellar, Serrano-Bedoya och I Lopez Dominguez; derefter juntan uti cortes galavagnar. Följde så den italienska koloniens deputation med den trefärgade fanan i Tteten, i hvilken man observerade Tamberlick och operans artister: Garibaldis hymn blandade sig med Riego-hymnen. Derefter kom en afdelning marinsoldater tillhörande fartygen vid divisionen i Cadix. 1 En bataljon volontärer af Frihetens regemente slöt tåget. Anländ till inrikesminiI stårens hotell, juntans säte, höll marskalk Serrano från höjden af balkongen ett tal till I folket, hvari han förkunnade de liberala partiernas sammansmältning, tillkännagaf att han, Prim och alla de öfriga generalerna alltifrån rörelsens början erkände för sin högste chef frihetskrigens frejdade veteran, segerhertigen, general Espartero. Han tillade att hans längtan efter förlikning var sådan, att om folket kallade honom till makten, ville han ha demokraten Rivero vid sin sida. Radikal revolution, grundad på den allmänna omröstningen, fullständig ombildning af det spanska samhället, sådant är det program, för hvars realiserande marskalken råder alla liberala partier till enighet, samdrägt och ståndaktighet. Flera talare efterträdde hvarandra på balkongen, bland hvilka vi sågo Sagasta, återkommen från landsflykten, gråtande af rörelse, Madoz och andra. General Prims mottagande i Madrid den 7 har öfverträffat hvarje föregående högtidlighet. Generalen anlände kl. 2. Det är omöjligt, säga telegrammerna, catt uttrycka befolkningens ursinniga hänförelse; folkskockningen var ofantlig. Man har aldrig någorstädes sett något dylikt. Deputationer infunno sig från alla håll. Armån, marinen, nationalgardet och korporationerna eskorterade generalen. Fyra timmar voro icke tillräckliga för färden genom staden. Det var nästan omöjligt att komma fram. Män och qvinnor ha blifvit krossade i trängseln framför Prims hotell och på Puerta del Sol. Franska, italienska och schweiziska deputationer bildade delar aftåget, som föregicks och efterföljdes af flera musikkårer. General Prim höll tal till folket från inrikesministårens balkong. Han förklarade att innerlig endrägt rådde mellan honom och maskalk Serrano, Man måste, sade han, upprätthålla sämjan mellan alla liberala, mellan folket och armen. Han erinrade att man för revolutionens seger hade att tacka marinen, marskalk Serrano och de andra landsflyktiga generalerna. : Han slöt med att omfamna Serrano under utropet: Abajo los Borbonos! Dessa ord framkallade stormande handklappningar. På aftonen var staden präktigt illuminerad. Den bourbonska dynastiens sista konvul-! sioner ha varit betecknade af förfärliga grymheter. I Bejar, en stad med 10,000 invånare i en fruktbar dal i provinsen Salamanca, l finnes en väfnadsfabrik, arbetarne på densamma hade rest sig; en del af staden för-; blet under 6 timmar i truppernas våld. Dessa , trupper, som stodo under brigadgeneralen Nanettis befäl, plundrade de insurgerade qvarteren, mördade gubbar, qvinnor och barn, ja, en soldat spetsade ett dibarn, hvilket han ryckte ur modren8 armar, och drog offret för , sin hämnd på bajonetten genom gatorna; en annan soldat dödade modren. Marskalk Novaliches, som allmänt uppgafs hafva aflidit den 2 dennes och hvars begrafning skulle firas den 5, var, enligt ett bref från Madrid till Indep. belge af sistnämnda dato, då ännu vid lif. I förgår,, säger kor1 respondenten, gjorde marskalk Serrano, då l: han passerade genom Pinto, ett besök hos! sin gamle olycklige vapenbroder, som han omfamnade med Njertlighet. Sammanträffandet var så mycket sorgligare som marskalk Novaliches af sin förfärliga blessyr hindrades att tala. Den sjuke begärde en blyertspennå och ett plån och skref derpå dessa ord: Jag beundrar mina besegrare I tron på sinl. nära förestående död har han skrifvit ettl: bref, i hvilket han förklarar att det var upprepade befallningar från Madrid som för1 mådde honom att leverera batalj, och hän l) rättfärdigar så godt han förmår den ställning han intog under de sista dagarne af Isabella II:s regering. Man tror i dag, säger brefskrifvaren, att marskalken kan återställas, men att han kom-): mer att förblifva stum under återstoden afl! sitt lif.n ; De i Madrid bosatta italienarne ha till-) sändt juntan en lyckönskningsadress. Juntan : förklarar i sitt svar att Italien kan vara förvissadt om Spaniens varmaste sympatier och: att den är öfvertygad om att det italienska folket vill understödja Spaniens frihet. Marskalk Serrano har af italienarne mottagit en : eklöfskrans, prydd med sidenband i de italienska och spanska färgerna. På flera ställen i Madrid äro offentliga auditorier upprättade, der föredrag hållas för att upplysa folket om de genom revolutionen vunna rättigheterna. Damerna i Madrid smycka sitt hår och sin hals med band at samma röda färg som den liberala armens armbindlar. ÖSTERKBIKE. I Böhmen ser det betänkligt ut. Från Prag berättas den AA dennes: I gar hälls