Aftonbladet – 12 oktober 1868, sida 3

, Av INYVICHU TUUIRUUL, BV SOM umstdsnmr RA SABER t det som trefligt är. Jag skulle roa mig med 5 I målning liksom konungen af Sverge, eller med v litteraturen liksom drottningen af England, eller med musik liksom den unge konungen: Jaf Bayern, eller till och med med små amouIretter liksom konungen af Holland. Jag skulle kv Islösa ur min civillista på män med talang Yloch ibland också på vackra fruntimmer. Tror ni att folket skulle kländra mig för det? II Ma foi, visst inte! .) ; Folket är betmdransvärdt öfverseende med flsina Konungars privata lif. Det bryr sig lisltet om de ha snille, uppfostran, dygd, mod I till och med, eller ej. Äldste sonen efterträder sin far utan något krångel, utan att beIhöfva vara juris-doktor eller filosofie-doktors Iman frågar inte ens efter, om han har så pass mycket vetande som fordras för en extraI Ordinarie i postverket eller en elev på ett låpotek. :). Ett barn, en gubbe, en galning kan regera Jutan några olägenheter, det vill säga sitta på I tronen, och det är allt hvad man väntar af kungliga personer. Om folket hoppades nåJ8ot annat, tror ni väl då att det hade så envist fasthängt vid den ärftliga monarkien? ISonen af en ingeniör efterträder ej sin far, Isåvida han ej aflagt godkända prot, ty talang och vetande äro nödvändiga i hans yrke. Man värderar konungsliga dygder, om man ändelsevis träffar på dem, men man fordrar Idem alldeles icke. En konung kan vara giig slösande, osedlig, utlefvad, förstörd — allt det der uppväcker ej folkets misshag. mn drottning kan hålla kammar-revyer oc resta hundra tusen soldaters moral — det Jär ej för sådana småsaker som hon blir detroniserad! ), Det enda som nationerna ej kunna förlåta. sina furstar, det är det dåliga regerandet, eljest blir allt förlåtet. Vi ha ett par gånger haft tillfälle att omtala den rättegång, som:en längre tid pågått i London rörande de fiffiga bedrägerier, hvilka den bekanta tillverkarinnan af skönhetsvätten m. m. madame Rachel begått mot en gammal enka mrs Borradaile, som blef afnarrad tusentals pund sterling under förespeglingar att hon skulle bli beautiful, Lecutiful for ever och dessutom få sig en lord till man. Såsom man påminner sig kunde; då utslag skulle första gången fällas i detta mål, juryn ej bli ense, hvarför ny undersökning öppnades, dervid :en mängd nya omstänrdigheter kommo i dagen; men äfven nu ville m:me Rachel ej yppa hvem den hemlighetsfolle William är, som skrifvit de många lågande brefven till den uppfiffade, giftaslystna mrs Borradaile. Juryn blef emellertid denna senare gång ense och bedragerskaän dömdes till fem års tukthus, en dom som flera Londontidningar anse vara alldeles för sträng. M:me Rachel har redan blifvit inrangerad bland celebriteterna i m:me Tussauds bekanta vaxkabinett i London, der: hon lyckadt afporträtterad i vax och klädd alldeles såsom on uppträdde inför domstolen med största intresse tages i. betraktande af den stora massan besökande. På tal om rättegångar böra vi ej underlåta att omtala en annan, som i dessa dagar blifvit utagerad inför kriminalafdelningen af Stadtgericht i Berlin. Man får af. denna rättegång en liten pikant inblick i den slesvigholsteinska frågan och kännedom också om en bland de nobla handtlangarne,. som så ifrigt agiterade för hertigdömenas lösslitande från Danmark. Efter Berlintidningar meddela vi här det faktiska af anklagelsen: När år 1866 preussiska regeringen. lagt beslag på krigsmateriel i Slesvig-Holstein, erhöll ministerpresidenten grefve Bismarck en skrifvelse från en baron von Känssberg, i hvilket han åberopade. sina förtjenster je preussiska regeringen: med. afseende. på för värfvandet af Slesvig-Holstein och beklagade sig öfver att han under agitationen för lösryckandet af hertigdömena från Danmark i arfprinsens af Augustenburg intresse tillsatt hela sin förmögenhet och sedermera genom att öfvergå till preussiska regeringen ådragit sig sina österrikiska och baierska anförvandters Hondekäp. Aberopande sig till stöd för sanningen: af sina nppgifter på ett. intyg af legationsrådet baron von Keudell, påstod han vidare att han på uppdrag af arfprinsen af Augustenburg ingått Kontrakt med köpmannen Schwendner i Hamburg om anskaffande af 12,000 refflade perkussionsgevär å 12 thaler stycket samt att han å beställningen lemnat 25,000 thaler i förskott af egna medel: Hans anhållan ginge nu tt derpå, att man antingen ville återlemna till honom en del af den seqvestrerade krigsmaterielen eller också återbära till honom den. utlagda summan. För att bevisa riktigheten af sina-anspråk resenterade Kinssberg det kontrakt, som an påstod sig ha afslutit med köpmannen Schwendner den 9 Dec. 1863 i Gotha och i hvilket vilkoren för leveranserna, afbetalningarne 0. 8. Vv. voro angifna. Tillika öfverlemnades ett qvitto på den i förskott erlagda summan, utstäldt af Schwendner nyssnämnde dag, Ministeriet för utrikes ärenden hade, då uppköpet af krigsmateriel för utrustandet af frivilliga kårer samt -baronens verksamhet dervid var känd, ingen anledning att betvifla riktigheten af det inlemnade leveranskontraktet och detta så mycket mindre som v. Kinssberg i flera ingifna skriftliga inlagor noga utredt sakens sammanhang och på uppmaning att han ville visa hvar de. erhållna gevären hamnat urskuldat sig dermed, att arfprinsens parti af hat nu uppbjöde allt för att för honom göra en sådan bevisning omöjlig. I Februari 1867 randades dagen för realiserandet af v. Kinssbergs vackra plan, ty då fick han af krigsministeriet, som han alltjemnt legat öfver med långa och många klagoskrifter, en anvisning på artilleridepoten i Rendsburg att derifrån utbekomma 2000 af de i Hamburg beslaglagda gevären. Samtidigt erbjöds han af vederbörande myndigheter anställning i det preussiska ländgendarmeriet. .Knssberg Jät genast afyttra 1000 gevär till marinkaptenen Wraa mot 10 m:k bko pr stycke, de öfriga 1000 sälde han till köpmannen Arnold mot 9 m:k 12 schill. stycket, hvarpa alla gevären blefvo afsända till Japan. Såsom det sedermera kommit i dagen var kontraktet fingeradt; Kinnsberg hade hyarken köpt eller Schwendner levererat några evär. Det är nu upplyst, att de begge anlagade arrangerat den fräcka planen, hvartill. iden gifvits af en kapten Wraa, att lura preussiska regeringen på 25,000 thaler. Kinssberg nekade naturligtvis att ha handlat bedrägligt, han hade blott betraktat hela affären som en tom form för att gifva mini