Aftonbladet – 9 oktober 1868, sida 2

AA — Hotlon vid Östergötlands landsting. Vi meddela här följande anmärkningsvärda motion af komministern och landstiogsmannen A. Törnfelt, bifogande den upplysningen att tinget gillade utskottets hemställan, att densamma, ehuru beaktansvärd, ej borde föranleda till någon landstingets atgärd.. Motionen är af följande innehåll: Det är en beaktansvärd omständighet, som under de senare åren börjat förete sig, att nästan hvarje yngre predikant gör sitt föredrag i det så kallade läseriets anda. Det tyckes derför vara på tiden att öfverväga hvad läseriet är och hvad dess följder kunna blifva, om det vinner allmännare utbredning. Läseriet, sådant det befinnes med ett öfvermått af ånger och tro, hvilket försätter menniskan likasom i en andlig feber, och med en fariseisk sabbatshelgd, som gör henne uppblåst öfver egem förtjenst, kan icke vara gudaktighetens rätta anda, ty det rimmar sig icke med Jesu undervisning och föresyn, ej keller med kristliga litvets sannskyldiga medvetande och erfarenhet. . Medelst läseriets godtyckliga förespegling och andliga tortyr jagas den svaga menniskan, att göra sig samvete öfver likgiltiga ting, och i sina sälunda väckta själsrörelser se nådeverkningar. Detta kallas i Colosserbrefvet: ett sken af visdona genom sjelftagen andlighet och ödmjukhet. . Guds ande drifver menniskan till förnuft, gör henne sannskyldigt ödmjuk, kärleksrik och fördragsam; men Jäseriet medförer ett lika bittert som blindt partinit och en inbilskhet, som, under förnedringssken imenande sig något vara, med ömkan elier förakt, ja, mcd fördömelse ser ned på dem, som icke äro läsare. oo ov Någon strängare sedlighet kan Jäseriet väl sällan åstadkomma, men i en högre grad af religiös inbillning lätt komma att praktisera bibelordetz dem renom är allting rent,, så mycket snarare som för läsandet och den blinda tfon Jesu blod försonar allt. Men genom sitt förnuftsfienutliga sinne och blinda partinit kan det blifva menligt för samhällets upplysning och frihet; — eller tror man, att dessa tidens dyrbaraste skatter skulle, på sanningens och civilisationens rastlösa bana, kunna med framgång häfdas af ett förherrskande läseri? Om menniskan helt och hållet hänger upp sig i himmelen, så kan hon föga uträtta på jorden, likasom tvärtom. N Läseriet synes nu frammanas såsom hjeipo upp i striden mot fria forskningen, äfven från de hål der det förr utdömdes; men om man ännu en gång, såsom fordom, skulle komma att känna sig besvärad af detsamma, torde det ej vara lätt att blifva af med. Det predikas och kolporteras nu så englaödmjukt och menlöst fromt, men må man ej förglömma, att pietism lätt förbytes ifanatism, då någon underblåsning tillstöter. Åfven påfvemörkrets makt framsmög under religionens larf si amt, tills Hildebrand kom och gjorde ärlig. Läseriet kan äfven blifva menligt för landets Ö Dess hat och oginhet mot allmänna vaningen är bekant; vid gifven erinran om sådan öfning i folkskolan, lemna pietistiske lärare så samvetsömt det undvikande svaret: det är så mycket annat, som måste läras,; och till ett ytterligare bevis såväl på denna afvoghet, som på huru stor makt läseriet har att förvrida menniskors tankar, må nämnas, det jag hört äfven höglärda män påstå, att man icke behöfver bry sig om något krigsväsende, ty om man blott troget beder Herren, så beskyddar han nog landet,. Hvilket rådligt öfvermått af tro! Så långt kan man i läeriets förblindelse komma att fresta Gud. Enär läseriet bemärkes hos nästan alla nykomnande, vare sig prester, studenter eller folkskolärare, så kan det skäligen misstänkas hafva sin nspiration från lärosätena, och detta utan de Vögre auktoriteternas goda minne; ty då läserirelsen i Wirserum 1835 satte alla auktoriteter i relse, så voro dessa ingalunda läsare, och att de edandess skulle blifvit det eller nu inspirera och erka derför, vore väl förnärmande att tänka. Alldenstund Linköpings folkskollärareseminaium, enligt allmän förmodan, lärer verka i ofvanämnda riktning, hvarom ock dess elever bära ittne, då de utträda såsom lärare, så, ifall landsnget icke anser ett sådant förhållande likgiltigt, ågar undertecknad vördsammast hemställa, om e landstinget, för att komma till visshet om uen och få den rättad, kunde pröfva lämpligt: att genom utsedde komiterade eiler på annat sätt utröna om och huruvida eleverna vid Lirköpings folkskollärareseminarium bildas till pietism eller så kalladt läseri, och att, om saken befinnes så förhålla sig, med motiverad underrättelse derom till K. M:t i underdånighet ingå. —HVR—