Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 3

jag doktor Richard, miss Coartenay; och ni an säkert inte undra öfver att jag, som under nästan hela mitt lif varit en fattig karl, älskar ett namn, som hjelper mig att erinra mig om. en hamn, som jag lyckligt och väl uppnått efter en lång och besvärlig resa. Dora svarade icke. De hade nu kommit fram till slutet af skogsvägen och stodo åter strax invid det ställe der de hade tillbragt morgonen. Eva var der, mellan mrs Courtenay och mrs Luan, och talade med mycken tungfärdighet, och mr Templemore, som såg de båda damernas förvånade ansigte, hade icke svårt att gissa, att den lilla pratmakerskan hade varit ur stånd ati längre bevara hans hemlighet. Äfven du är då således en äkta qvinna, Eva?s sade han. Nå jag, det gör nu föga till saken. Jag har gjort upp saken med miss Courtenay, och jag hoppas att mrs Courtenay äfvenledes skall vara af den godheten och förlåta mitt ofrivilliga bedrägeri. Om mys Luans förlåtelse bad mr Templemore icke. Mrs Courtenay så på sin dottors ansigte, och då hon såg frid och välvilja derstädes, ehuru med spår af utgjutna tårar, tog hon utan betänkande den hand mr Templemoxe räckte henne. Ja, hon såg till och med helt förtjust ut öfver denna förändriag i förhållandena, ty om han var Dovas beundrare, var det icke då så mycket: bättre att han skulle vara en rik man i stället för en fattig doktor? Mr Templemore fullföljde genast sin seger medelst en anhållan att damerea ville tillbringa återstoden af dagen på Les Roches; och mrs Courtenag, som, förstod att detta var hans bostad, ttrade öppet sin lust att se det samt tillde helt oskyldigt: j )Förts