Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

DORA). Roman i två delar af JULIA KAVANAGA Öfversättning från engelskan af C. J. Backman! Jag skall bli god! tänkte Dora. Jag skall försöka att bekämpa mina fel. Om jag vinner hans kärlek, så skall det ske genom hans aktning, och då kan jag se tillbaka på försöket utan sjelförebråelse eller skam. Kanske är han för fattig för att gifta sig. Kanske att han, då han ser tant och mamma nästan beroende af mig och han dessutom sjelf har ett barn att försörja, inte vill taga ett så oklokt steg. I sådant fall kan jag verkligen inte tadla honom. Och likväl kan man vara fattig och dock mycket lycklig! Då Dora kom till denna slutsats, kunde hon ej låta bli att se bort till den lytte professorns hus. Han hade visserligen en stolt titel, men den inbringade honom bra litet. Fönstret stod öppet, för att släppa in den varma höstluften, och Doras ögon kunde se långt in i det mörka rummet. Det var mycket nätt och fint, ehuru fattigt möbleradt; det bonade golfvet glänste, och sängen längst bort i rummet lyste hvit som snö, och den lytte språklärarens hustru satt och lagade linne, med en sykorg på en stol bredvid sig. Nu lade hon ifrån sig sitt arbete och kom fram till fönstret för att se ut. Hon sände en lång, forskande bliek nedåt gatan och titpp A. IF 173, 174 KEN nå a 2 ; 1—183, (96— 213—216, 219, 22 4; R och 230. pel, cal; 202;