Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

var genast förstummad och såg helt skamlat ut. Det var ett vackert, lugnt och skuggrikt ställe. Ett stenkors stod i hörnet af skogen, ch strax bredvid rann en liten å sorlande gevom gräset; nedanför läg ett vidsträckt och rikt andskap, och den slingrande vägen, på hvilken de hade kommit, gick framåt genom skosen, som bildade en präktig alle på ömse sior. Dora följde med ögonen vagnen, hvilken, sedan den fört dem dit, for framåt väven och snart försvann ur hennes åsyn, melan hon undrade hvart den for. Doktor Richard, som uppmärksamt betraktade henne, stod snart vid hennes sida. Tycker pi om det här stället? frågade nan. Huru skulle jag väl kunna undgå att tycka ym det? svarade hon leende. Det är förtjusandel Ja, och jag har tagit Fido med migp, sadc Eva, som hade svårt att hälla sig tyst. Ack se på honom, miss Courtenay! Fido var en vacker King Charleshund, som åg och slickade sina tassar på mattan och ou höll upp med sitt bestyr för att betrakta de nykomna. Mrs Courtenay och mrs TLuar gnade han en trög, godlynt blick, men Dora betraktade han med en större uppmärksamket. Ffter ett ögonblick närmare eftersinvande reste han sig upp, kom fram till henne uktade på hennes vida klädning och skrapade derefter på henne med tassen med er örtrolighet som liknade ett igenkännande Dora böjde sig ned och klappade hans silceslena hufvud, medan doktor Richard log y2tydelsefullt. Fido är en hund med skyggt och inbunlet lynne,, sade han; men som ni ser, miss OUNSenay erkänner han dock genast eri ide.