Aftonbladet – 6 oktober 1868, sida 3

I Förenta Staterna uti ett arkiv BLANDADE ÄMNEN. Medel mot skenande hästar. En furstinna Ruspoli har uppfunnit en metod till hejdandet af hästar, hvilka skenat.: Uppfinningen består uti ett tätt fällgaller af metall, hvilket, fästadt emellan öronen, ögonblickligen kan nedfällas genom ryckning på ett ifrån en fjederrigel utgående snöre. Den skenande hästen beröfvas genom denna åtgärd dagsljuset på ett lika fullkomligt som plötsligt sätt. Äfven under det vildaste lopp skall han förfärad och darrande stanna och utan vidare motstånd underkasta sig kuskens eller ryttårens herravälde. Försök med ofvanstående inrättning anställes för närvarande på flera ställen i utlandet. Vi skola, om resultatet, som vi förmoda utfaller gynnsamt, närmare redogöra för uppfinningens data er och användningssätt samt omnämna de orter, varifrån den säkrast kan reqvireras. (UR TIDN. FÖR HÄSTVÄNNER.) — Hosciuzkos testamente. Man har i K funnit rätt på ett historiskt dokument af stort intresse. Det är Inemligen den bekante polske fosterlandsvännen . Kosciuzkos testamente, hvilket han uppsatte innan han lemnade Amerika, för att gå till Polen och Jkämpa för detta sitt fosterlands frihet och sjelfständighet. K. uppdrager i detta sitt testamente åt sin vän Thomas Jefferson att, i händelse han icke skulle göra andra dispositioner, använda hela hans i Amerika qvarlemnade förmögenhet till inI köp af negrer, hvilka skulle frigifvas i testamentsgifvarens namn samt uppfostras till goda och nytäga samhällsmedlemmar och medborgare. Den ädle Kosciuzko, som under sitt vistande i Amerika egt slafvar, dem han senare skänkte friheten, har velat med detta sitt testamente visa hura han uppfattade republikanismen i Amerika, — lEn trogen gårdvard. I Sköfde Tidning läses: För omkring 14 dagar sedan, då egaren till herregården —arp, patron —I—, tidigt gick ut en morgon på gården märkte han, till sin förvåning, att hans stora bandhund Monark, som alltid lössläppes. om nätterna, satt utanför sin hundkoja, hvilken han tycktes noga bevaka. Patron —1— lockade på honom, men Monark var nog oartig att icke hörsamma befallningen, utan började stormskälla. Förundrad häröfver gick han dit och, vid en titt in i hundkojan, fick se en stor mickel liggande der helt skamflat. Denne fångades lätt och blef sedan bunden vid en annan koja; dock på vederbörligt afstånd ifrån Monarks. lura räfven kommit in i hundkojan, vet man ej, dock tros, det, att han, som om natten gjort en visit i hönshuset, till följd af pigans försumlighet att icke igenlåsa dörren, af Monark blifvit skrämd och, för att förvilla honom, tagit sin tillflykt i hundkojan; men att Monark, som bemärkt listen, förmodligen förföljt räfven dit och sedan träget posterat hela natten utanför hundkojan. I hönshuset hade mickel anställt stor förödelse och smort kråset, ty fjädrar, vingar och ben efter uppätna höns qvarlågo derstädes. li — Strid mellan em fånge och hans, vaktare. I Wiborgs Tidning läses: Bland de ska arrestanter, som äro logerade i den vid Esplanaden befintliga kasern, fanns det också en, som tyckte att tiden blef nog lång. Längtande efter friheten eller Siberien — Gud vet hvilketdera! — ansträngde han hela sitt snille för att påfinna ett medel till flykt. Hans cell stötte till en korridor, hvilken dock olyckligtvis var bevakad. Men detta förargliga faktum afskräckte ej vår man. Genom att utgräfva några stenar ifrån cellens ugn, lyckades han borra sig väg till korridoren; och den var han besluten att beträda så snart något lyckligt tillfälle yppade sig. Stenarne kunde efter behof borttagas och isättas igen. Aftonen: den 15 Sept. beslöt vår man att vi försöket. Han borttager stenarne, kryper ut till korridoren och, ehuru belastad med kedjor, är han nog djerf att vilja springa förbi vakten, Det lyckas älven så tillvida, att han utan egentlig malhör hinner Esplanaden; men hans .hämnande öde Jå 1, den med gevär försedda vakten, är efter honom i hamn och häl. Vakten rusar på mannen och en gräslig strid uppstår i qvällens mörker, som slutas dermed att arrestanten lyckas rycka geväret från vakten och kasta honom sjelf under sig. Just som arrestanten stod i högsta hugg, beredd att med bösskolfven krossa soldatens hufvud, uppenbarade sig hans hämnande öde, M 2 i form af en oförskräckt ingeniör. Föreståndaren för Wiborgs mekaniska verkstad, hr Törnudd, råkade nemligen just samtidigt med dådets begynnande gå genom Fsplanaden, och nödropet i förening med kedjornas skrammel kallade honom till stälJet för den nattliga duellen. Han anlände till-. räckligt tidigt för att hinna rycka geväret ur arrestantens hand, förrän det nedfallit på soldatens: hufvud. Men den erfva frihetssökaren gaf sig derföre icke. Han förde handen till barmen, i påtaglig afsigt att framtaga något der fördoldt mordvapen, men blef lyckligtvis förekommen af vår ingeniör. . id sedermera skedd undersökning. befsila ar? restanten i barmen ha gömt en mördarknit Under hr Törnudds fejd med arrestanten hade emellertid soldaten kommit på benen och med samfälta krafter förnyades nu anfallet, som hade till följd att flyktingen blef beOgra och, sedan flera personer tillkommit, återförd till sin cell.