Aftonbladet – 6 oktober 1868, sida 2

Laggkärl i Edsbro och Öfver-Jerna; t ; Möbler förfärdigasi Färentuna, Röö och Söderby;b arls socknar; Gröfre korgarbeten förekomma i Sorunda, Thuin; ör EE I inklyfning uppgifves från Kårsta, Lunda, öö, NI ederid, Thurimge och Öfver-Jorna: Skut; och båtbyganad bedrifves i Blidö, Frötuna ch Gräsö socknar; Hästskor och söm tillverkas i Kuutby, Skederids ch Skeptuna socknar; Liar i Gräsö och Söderby-Carls socknar; Garfbark insamlas och afyttras från Kårsta, Sounda, Skederid, Ununge och Ösby socknar; Salpeter sjudes i Faringe, Frösunda, Knutby och (årsta socknar; Promenadkäppar förfördigas till afsalu i Faterna socken; Rep af rötter i Lunda; Tömmar af tagel, borstbindarearbeten, mattor f Lycopediiarter, kålfat af vidjor och granrötter amt rep af svinhår i Röö socken; Rotoch s. k. trasmattor i Thuringe socken; Stickning, knytning och knyppling i Frösunda, ler en syförening är bildad; Träsvarfveri i Frötuna; i Skedar, skålar och askar tillverkas i Frötuna, Lunda, Skederids och Vidbo socknar. Såsom binäringar omtalas dessutom: Sågning af räder och huggning af virke i Edsbro, Kårsta och Ununge socknar; Biskötsel i Faringe, Färentuna, Kårsta, Lunda, Röö och Skeptuna socknar; Kolning i lidsbro, Frösunda, Gräsö, Öfver-Jerna, Knutby, Kårsta, Röö, Skederid, Söderby-Carls, Vårdinge och Ösby socknar; Tjärubränning i Faringe, Fasterna, Knutby, Lunda, Skederids socknar; Kalkbränning i Sorunda och Gräsö socknar; Bränntorfsberedning i Thuringe, samt Tegeltillverkning i Bromma, Edsbro, Ikerö, Kårsta, Salems, Thuringe, Wermdö och Wårdinge socknar. Det torde i sammanhang härmed böra nämnas, att, genom enskild donation, en fast slöjdskola, den 8.) k. Wincklerska, finnes i Thuringe socken. vid hvilken några fattiga barn, 6 gossar och 4 flickor, upptagas och under 4 års tid underhållas. Flickorna undervisas dervid uti vanlig spånad, sömnad och slöjd, gossarne antagas såsom lärlingar för att bildas till handtverkare, såsom snickare, vagnmakare, smeder och målare samt utgå sedan i sådan egenskap inom eller utom socknen. Med tillfredsställelse kan af ofvanstående upppifter inhemtas, att husflit och binäringar iugaunda helt och hållet saknas i detta län; men redan den omständighet att af länets 111 socknar endast 36 efterkommit den till dem ställda uppmaning att med redogörelser i detta ämne inkomma, af hvilka 36 trenne socknar, neviligen Hillersjö, Ingarö och Lofö, uttryckligen tillkännapifvit att ingen husslöjd utöfver den egna förrukningens behof bedrifves, torde få betraktas såsom ett bevis, hvilken ringa utbredning denna vigtiga gren af befolkningens näringsflit eger, då det bör kunna antagas att om nämnvärda binäringar i de kommuner, från hvilka uppgifter nu saknas, förefunnits, vederbörande kommunalnämnder icke skulle hafva underlåtit derom afgifva berättelser; och härtill kommer vidare att det af de inkomna uppgifterna tydligen visar sig dels att den husflit som finnes, blott idkas på få ställen och af en i förhållande till socknens folkmängd högst ringa personal, dels ock att densamma i allmänhet af sina idkare bedrifves i ringa skala och på ett särdeles otjenligt och ofullkomligt sätt, äfven der fallenhet och anlag för en industri som utöfvas icke saknas. 1 några kommuner har man så oklara begrepp om husslöjdens natur eller så ringa intresse derför, att kommunalnämndens ordförande förmenat befolkningen sakna tid till sådan slöjd, ehuru kändt är att, under vintertiden, den tjenande manliga personalen i samma trakter efter mörkrets inbrott oftast förnöter en god del af dagen med sofvande eller andra än mera onyttiga sysselsättningar. Det är dock i allmänhet icke blott tiden, hvilken i sig innefattar en ovärderlig rikedomskälla, som förspilles, utan råämnen och arbetsmateriatier af ganska stort värde gå äfven genom hemslöjdens försummande förlorade; och då befolkningens lefnadsoch penningbehof likväl äro oafvisliga, föranledes man i vårt län, såsom i andra, alltför allmänt att dels, såsom t. ex. i afseende på skogarne, tillgripa kapitalet, der man bort och kunnat åtnöja sig med räntans eller den årliga afkastningens tillgodogörande, dels ock att, saknande den egna flitens lön, i låneväg och ofta till ekonomisk undergång anlita frukterna af andras flit och omtanka. Enligt kunnige forstmäns till hushållningssällskapet afgifna berättelser befinna sig skogarne här i länet i allmänhet, till följd af den idkeliga, utan afseende på skogens återuppdragande och fortfarande bestånd, företagna atverkningen i ett bedröfligt tillstånd; och af en och annan af de till svenska slöjdföreningens husflitskomite insända uppgifter framgår, att någon husslöjd, såvidt den måste begagna materiel af trä, icke i den socken, hvarifrån uppgiften ingått, kan idkas, emedan skoarne äro uthuggna. Det är vid sådant förhållande i hög grad att befara, det förödelsen skall, om icke någon förändring sker i den enskilda ekonomien, vidare fortgå och kanske från socken till socken utbreda sig intill länets gränser och deröfver. Men det kan icke bestridas, att det ekonomiska trångmål, som föranledt denna öfverdrifna afverkning, skulle till större delen, om ej helt och hållet, kunnat afvärjas, om befolkningen vetat behörigen använda sin tid, sina krafter och de för henne tillgängliga råämnen, samt att hon, medelst förnuftigt tillgodogörande af dels sådant. skogens affall såsom t. ex. barr, trädfrön och kåda m. m., hvartill vidare kan läggas vindfällen, stubbar och rötter, dels ock af det virke, som utan skada kunde å skogen upphuggas, skulle, i förening med en med skogens bestånd förenlig afverkning, kunnat hemta en inkomst af lika högt värde för tillfället och af vida högre för framtiden, än det skogens nedhuggning nu lemnat, emedan denna inkomst varit stadigvarande och det arbete, hvarur densamma framgått, åt jordens nuvarande och framtida innehafvare bevarat skogskapitalet. För att med några exempel söka visa, att ämnen till mera fördelaktigt användande skulle, med skogarnes bestånd, kunna från dessa erhållas, må nämnas, att det tillväxande användandet af beck, eller ölharts vid hartsningen af faten å ölbryggerierna gifvit insamlingen af kåda, hvartill Sverges skogar lemna så rikliga tillfällen, ökad vigt. Det är icke blott vårt lands egen förbrukning, som borde härtill uppmana, ehuru redan denna är så betydlig, att den påkallar en stor införsel af harts från andra länder, utan dertill borde vi äfven af den stora efterfrågan, som utlandet i denna artikel företer, känna oss uppkallade. Till Hamburg ensamt infördes, år 1867: 67,837 fastager harts, til största delen af amerikansk, men äfven af fransk och något litet af finsk, men intet af svensk tillverkning. Och likväl har Sverge, genom skilnaden i frakt, ett i ögonen fallande företräde framför Amerika. Export af denna vara borde således för oss vara lönande, men med förbiseende häraf och ehuru tillgången på råämnet är bos oss rikligare än i de flesta andra länder, under det att hartsförbrukningen åter är relativt mindre, utförde vi, år 1866, endast 123,098 KE, då deremot icke mindre än 688,980 , eller en mer än fem gånger större qvantitet infördes. Omkostnaderna vid denna industri kunde betydligt minskas derigenom, att varan exporterades i kärl, så legala som möjligt, på det att förlust genom taran icke skulle uppstå. Tillverkningen af sådane fastager skulle äfven blifva en lönande