NORGE. Storthinget sammanträdde förl. torsdag På uppmaning intog pastor Harbitz ordfö randeplatsen och länsman Enge sekreteraI rens, hvarefter beslöts att det senaste storthingsreglementet skulle tillsvidare vara gällande. Representanternas fullmakter framlemnades derefter af första representanter från de särskilda valkretsarne. Till medlemmar af komiten för fullmakternas granskning valdes pastor Harbitz, professor Schweigaard, gårdbrukaren Ueland, amtman Aall länsman Enge, bankdirektör Sverdrup, gårdbrukaren . Valstad, klockaren Augustinussen och byfogden Christensen, den sistnämnde efter lottning. med stiftamtman Vogt, som fick lika många röster. Sedan komiten följande dagens möte afgifvit sitt betänkande och detta blifvit enhälligt antaget, företogs val af presidenter och sekreterare, då till president valdes Harbitz, till vice president Aall samt till vice sekreterare Sörenssen. Storthingets högtidliga öppnande troddes komma att ske i morgon. Det af studenterna beslutna fackeltåget skulle ega rum i går afton. : Med anledning af storthingets öppnande yttrar Aftenbladet för den 1 Oktober: Nittonde lagtima storthinget har i dag sammanträdt och börjat sin för landet betydelsefulla verksamhet. De efter våra lugna politiska förhållanden starka och högljudda agitationer, som denna gång föregingo valen och till en del under dessa gjorde sig gällande, skulle kunna anses som ett bevis på att detta storthing i högre grad än vanligt vore utgånget ur en hos folket rådande liflig önskan om tidsenliga reformer och hade upptagit i sig icke blott nya män, utan äfven nya intressen, som fordrade att göra sig hörda och blifva förverkligade. Detta thing har ja äfven på förhand fått en egen prägel genom den tillökning i antalet af jordbrukare, som blifvit valda till representanter, i jemförelse med de näst föregående. Agitationen har så tillvida burit sin frukt. Men man skulle säkerligen misstaga sig, om man af den förutgående rörelsen ville draga någon säker slutsats i afseende på den andra af de grundsatser, som skulle blifva de ledande på nuvarande storthing och gifva det sin egendomliga karakter. Dertill har denna rörelse i sina lifsyttringar varit alltför lös och förvirrad, samt alltför omåttlig och orimlig i sina påståenden och fordringar. Man kan ej tänka sig möjligheten af ett norskt storthing med anspråk på politisk blick, som bröte stafven öfver det välsignelserika arbete, som till landets välfärd och folkets utveckling blifvit genom generationer utfördt af Norges storthing och med stöd af Norges grundlag. En sådan tanke skulle vara en förnärmelse mot thinget, — — — Och dock skulle vi önska, att vi i denna rörelse och dess inflytelse på valen kunde se något mera än att det, i jemförelse med föregående storthing, kommit ett större antal unga män in i thinget.. — — Vi skulle önska att storthinget, med denna tillökning af män af folket, såsom de i en viss mening kunna kallas, äfven erhållit en tillökning af folkliga män med blick för de tidsenliga och moderata framsteg som längesedan äro förberedda och som ständigt skola stå som hufvudvilkor för en lyckligare tillvaro för vårt folk både i andligt och materielt hänseende. Vi vilja icke uppgifva denna tanke, och så mycket hellre fasthålla den som -vid sidan af denna agitations trånga uppfattningssätt, Asigter gjort sig gällande som vi tro ha sin rot i ett verkligt kändt folkligt behof af poitisk utveckling. Som det betydelsefullaste steget till afbjelpande af detta behof nämna vi grundlagsförändringen om årliga storthing. Utom de vigtiga skäl som förut anförts för less genomförande, förekommer det oss som ust den agitation som föregick detta thing borde för alla verkligt upplysta män vara ett ytterligare motiv för detta förslags snara mtagande; ty agitationen röjde nogsamt, att let till och med inom vår medelklass råder ett behof af sund, politisk upplysning som i bör tillfredsställas, om den ej i framtiden skall medföra större men för en trygg och emn utveckling än som, det är att hoppas, lenna gång skall blifva fallet, och detta kan knappast ske på ett lämpligare, mera fruktvärande och tillika mera betryggande sätt in genom ett årligt sammanträdande af Janlets yppersta, kunskapsrikaste och mest bo-! trodda män.