Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 3

stort värde, och att det, såsom gräddan a 20 personers studier, bör blifva lärorikt fö vårt land. Om Kolning och Tjärufabrikation, jemte meto Å der och maskiner för trädupptagning oc stubbrytning af J. L. Reimers. Med 11 i texten intryckta figurer. (Stockholm L.J. Hiertas förlag, 1868. Pris 2 rdr rmt. Utan tvifvel är det sannt, hvad i företa let till detta arbete säges, neml. att först pi senare tider har den tanken allt mera börja göra sig gällande, att genom ett ändamåls enligt tillgodogörande af våra skogars s. k biprodukter kan en ganska betydlig penninginkomst beredas, och att vid skogsafverkningei här i landet uppkomma så ofantliga massor a affall, som till allra största delen ieke tillgodogöras, utan lemnas att i skogarne förruttna Huru detta affall kan och bör användas och huru de begge vigtiga artiklarne kol och tjära skola beredas är hvad i föreliggande arbete skall meddelas. Utgifvaren, som oegentligt kallar sig författare af detta arbete, har, dock utan att uppgifva det, allenast öfversatt med förkortning Hohensteins 1857 i Wie utgifna verk Die Theer-Fabrikation för Forstmänner und Waldbesitzer, hvilket utan tvifvel är ett ganska godt arbete, och han har likaledes begagnat de flesta der förekommände träsnitten. Men han har företagit sig på temligen fri hand bearbeta originalet, hvartill dock hans egna insigter varit otillräckliga, och har tillika gjort sig skyldig till misstag, troligen föranledda af brådska och bristande uppmärksamhet. Sålunda då han å pag. 54 bland inkomsterna vid begagnandet af hans patenterade tjärugn upptager 15 k:r kienolja, så, ehuru priset dera upptages till 7 öre pr kanna, utför han 45 rdr i stället för 5 rdr 55 ö Vidare meddelas pag. 17 isserligen be ingen på en apparat, som gen förkolar 3500 kubikfaintär ved, men den utlofvade ritningen å appäraten, som skulle intagas vid slutet af boken,, finnes icke. Å nyssnämnda sida meddelas ritning å en kolmila, hvarå kemie kandidaten P. A. Sandstedt uppgifves hafva tagit patent både i Sverge och Norge och för hvilken han vid industriutställningen här 1866 erhöll silfvermedaljen; men precist samma ritning förekommer (pag. 210) i Hohensteins ofvannämnda af utgifvaren anlitade arbete, der den upptages bland de milor, som begagnas i Ryssland. Icke såsom ett misstag, utan såsom ett djerft tilltag måste man avse utgifvarens åtird, att (pag. 52—55) såsom sin patentee tjäruga upptaga och särdeles loforda den i Hohensteins die Theer-Fabrikation, (pag. 110) noga beskrifna och afbildade, i chlesien förekommande tjärugn, hvilken för säkerhetens skull är upptagen i Wiesenhaverns arbete öfver tjärbränning, hvilket utkom i Breslan redan 1793. Det är visserligen ganska möjligt att ifrågavarande tjä ugn är särdeles ändamålsenlig; men det berättigar icke hr Reimers att tillegna sig ä af densammas uppfinnande. Hans skyldighet hade varit att i det föreliggande arbetet upptäga den under sin rätta benämning, pSchlesiska tjärugnen — och om han velat taga patent på den, uppgifva hvarifrån han hemtat både iden och ritningarne, Såsom saken nu gestaltar sig är den en djerf mystiikation, som förvärras deraf, att hr Reimers företalet till sin hok omnämner, att den ira, som beredes i hans ugnar (borde hetat fter schlesisk modell), betalas med 12 å 15 dr, då allmänna priset varit 9 å 10 rår pr unna, hvilket naturligtvis är en puff för hans ppatenteratle tjärugn. 2